Författare Ämne: Hur blir man av med en opålitlig tupp? (läst 3840 gånger)

Nelly · « **skrivet:** 25 dec-10 kl 18:35 »

Nu har tuppen varit ilsk två vintrar i rad när hönsen är inomhus. På sommaren går dom ju ute och då bryr dom sig inte om oss nåt särskilt, går i sin egen lilla värld ute i snåren liksom. Han har attackerat hela familjen i stort sett. Det händer inte så ofta, men det är ju inte särskilt kul att ha höns när det är så här.

Jag har blivit rädd för honom efter att han satte sporren i knät på mig så det gick hål. Min pappa har kommit in med ett sår på handen. Det blir lätt att man kastar in mat och vatten, tittar på dom och pratar lite genom gallret och går därifrån. Det går ju inte att ha det såhär för jag vågar ju inte vara inne hos dom, kan inte städa ordentligt nu på vintern och kan inte fånga eller hälsokolla dom just nu heller. Jag har väldigt svårt att säga att "nu är det nog!" men man kan ju inte ha höns bara för deras skull, man måste ju ha glädje av dom själv också och nu är det mest jobbigt.

Förra vintern försökte vi ju det mesta. Spela radio, ha mindre ljust åt dom, trycka ner tuppen, låta honom vara, skrämma osv osv. Han är ju rädd och ilsk denna vintern också.

Det hade varit lättare att göra sig av med en tupp om problemet var att dom hackade varandra det går ju inte att sälja en folkilsk tupp... Frågan är om det ens går att sälja honom till slakt? Han är väl snart tre år gammal så han kanske är för seg

Jag kan inte slakta och vill heller inte lära mig, alla övertaliga tuppar genom åren har vi fått sålt till bra hem förr eller senare, otroligt nog. Ingen här i familjen hade pallat att äta något av våra djur. Jag känner inte ens nån som jag kan lita på kan ha ihjäl honom.

Börjar ju nästan lipa av att tänka på det för han var ju så snäll och söt när han var en liten tuppkyckling så jag ser ju fortfarande den där lilla nyfikna kycklingen framför mig..

Skulle det gå att sälja till slakt när han är såpass gammal? Om ingen vill ha en arg tupp och försöka rehabilitera honom

Han är ju väldigt fin också..

, hade kanske varit lättare om han var arg och ful

Gamina · « **Svar #1 skrivet:** 25 dec-10 kl 18:45 »

Om du inte kan slakta själv så kanske du har någon i bekantskapskretsen som kan. Att han är vacker tycker jag nog inte uppväger att han är ilsken då skönheten är det minst viktiga hos en tupp.
Själv har jag insett att det bara är att lära sig slakta och äta dem. De som inte är lämpliga som avelsdjur ska bort och att bara slänga dem är emot mina principer om att inte slösa i onödan. Det är dessutom väldigt bra att kunna när man har ett sjukt djur som måste bort fort. Hamnade i den situationen inan jag lärt mig slakta och det var inte kul att behöva vänta 1 dygn med att få hjälp. Här där jag bor kan man bara sälja till slakt där slaktmetoden inte är ok enligt svensk djurskyddslag så det alternativet är inte aktuellt.

rackarns · « **Svar #2 skrivet:** 25 dec-10 kl 18:49 »

lika bra du lär dig nacka höns om du ska ha höns.
vad gör du den dan en höna är skadad så att den snabbt måste avlivas? låter den självdö?

oskar98 · « **Svar #3 skrivet:** 25 dec-10 kl 18:49 »

Sälj ingen ilsken tupp!!
Jag skulle slaktat han och begraft han då kötter brukar vara segt när de är så gamla!!

Lycka · « **Svar #4 skrivet:** 25 dec-10 kl 18:50 »

Är det en tupp som du är rädd om.

Inget konstigt egentligen att han försvarar sina hönor ,
det finns så litet spelrum inne.
Man kan fråga sig
är det en sån bra tupp ett man behöver föra hans gener vidar

Kan det vara bra att avla på en folkilsken tupp

Kanske bättre du skaffar dig en ny tupp som är snäll både vinter och sommar
.Har genom åren fått alldeles för många tuppar,
Till slut måste man nacka
inte kul

Funder på det .

Nelly · « **Svar #5 skrivet:** 25 dec-10 kl 19:04 »

Ja min mamma har ju tagit bort sjuka djur innan, så hon hade väl kunnat göra det men jag vet inte om hon vill ifall det inte är nödfall och fråga om att göra slut på lidandet så att säga. Jag skulle ju aldrig låta nåt djur ligga och självdö. Slakta och begrava är väl kanske det bästa alternativet, slipper man ju besvära någon annan också. Det är absolut ingen viktig tupp som jag hade tänkt avla på. Skulle aldrig avla på honom när han inte är snäll heller. Jag tror inte att det hade blivit snabbt och smärtfritt om det är första gången man gör det. Hur många tuppar måste man slakta innan man har lärt sig liksom? Får kanske tjata lite på min mamma då hon är den minst blödiga i huset.

Linkoso · « **Svar #6 skrivet:** 25 dec-10 kl 19:20 »

Häng honom (alltså efter han är död, inte hänga som att döda

) och koka någon gryta under längre tid med mindre köttbitar så blir det inte som att tugga tuggummi ska ni se.

Jennyt · « **Svar #7 skrivet:** 25 dec-10 kl 19:34 »

Eller så kan man koka supergod fond på honom.... frys i portionsförpackningar och använd när du gör andra grytor och soppor.

Slakta tycker jag absolut du ska göra.... tycker det verkar vara en nödsituation för familjen

Det ska vara roligt att gå till hönsen

Travelerhorses · « **Svar #8 skrivet:** 25 dec-10 kl 19:41 »

Avliva och mata hungriga djur i skogen ?
Oavsett så åk sen runt o välj ut en snäll och gosig tupp som ni trivs med då vet du ju vad du får .
Det ska vara kul att ha djur .¨Vart i landet bor du ? Nån härinne kanske kan hjälpa dej ? Vet en i göteborgstrakten som tar emot o slaktar o en annan härikring mälardalen.
Då ger du ju bort den till nån som slaktar o äter upp den .

Azoo-Lina · « **Svar #9 skrivet:** 25 dec-10 kl 21:45 »

Om din mamma kan slakta i en nödsituation så bör hon slakta tuppen nu. Det är ju en nödsituation, inte för tuppen men för dig! Ditt välbefinnande borde smälla högre än en folkilsken tupp.

Finns ingen anledning att tolerera tuppar som inte vet sin plats. Det finns så många snälla, trevliga och fina tuppar. Med en bra tupp så blir dessutom även hönorna trevligare

Gamina · « **Svar #10 skrivet:** 25 dec-10 kl 22:01 »

Citat från: Nelly skrivet 25 dec-10 kl 19:04

Jag tror inte att det hade blivit snabbt och smärtfritt om det är första gången man gör det. Hur många tuppar måste man slakta innan man har lärt sig liksom?

Nej första gången är man inte duktig men man kan se till att ha förutsättningarna för att gör det så bra som möjligt den gången. Jag fick hjälp (jag belv visad hur man gör) med min första tupp (den sjuke) och läste även på hur man gör. Nästa tupp tog jag själv och hade tänkt igenom förloppet nogrannt innan. Det kanske inte blev perfekt men helt godtagbart. I förrgår tog jag bort tupp nummer 7 och 8 och jag anser att det gick helt enligt regelboken. Redan nummer 3 tyckte jag var klart godkänd om än inte helt perfekt.
Alla måste tyvärr fumla lite första gången. Om man inte får göra det så är det bara de som "kan" som får slakta och då kommer det snart inte finnas några som kan. Alla är barn i början helt enkelt.

Nelly · « **Svar #11 skrivet:** 26 dec-10 kl 00:01 »

Citat från: Travelerhorses skrivet 25 dec-10 kl 19:41

Avliva och mata hungriga djur i skogen ?
Oavsett så åk sen runt o välj ut en snäll och gosig tupp som ni trivs med då vet du ju vad du får .
Det ska vara kul att ha djur .¨Vart i landet bor du ? Nån härinne kanske kan hjälpa dej ? Vet en i göteborgstrakten som tar emot o slaktar o en annan härikring mälardalen.
Då ger du ju bort den till nån som slaktar o äter upp den .

Bor i göteborgstrakten, nära alingsås.

Ja nästa tupp ska bli en garanterat snäll en.

Travelerhorses · « **Svar #12 skrivet:** 26 dec-10 kl 00:07 »

Kolla under annonser det är nån i din trakt som skrivit att han slaktar .

Nelly · « **Svar #13 skrivet:** 26 dec-10 kl 00:21 »

tack!

Travelerhorses · « **Svar #14 skrivet:** 26 dec-10 kl 00:21 »

Kan vara Grimbart jag tänker på ..hmm...

rackarns · « **Svar #15 skrivet:** 26 dec-10 kl 08:26 »

Citat från: Nelly skrivet 25 dec-10 kl 19:04

Ja min mamma har ju tagit bort sjuka djur innan, så hon hade väl kunnat göra det men jag vet inte om hon vill ifall det inte är nödfall och fråga om att göra slut på lidandet så att säga. Jag skulle ju aldrig låta nåt djur ligga och självdö. Slakta och begrava är väl kanske det bästa alternativet, slipper man ju besvära någon annan också. Det är absolut ingen viktig tupp som jag hade tänkt avla på. Skulle aldrig avla på honom när han inte är snäll heller. Jag tror inte att det hade blivit snabbt och smärtfritt om det är första gången man gör det. Hur många tuppar måste man slakta innan man har lärt sig liksom? Får kanske tjata lite på min mamma då hon är den minst blödiga i huset.

Vad jag förstått från andra här på forumet så går första gången oftast väldigt bra. Man är nogrann med att inte vara för försiktig för man vill inte behöva göra om flera gånger tex.
Det var likadant för mig första gången. Och allt gick bra. Men jag tyckte det var otäckt i början, och självklart fortfarande inte alls kul om man måste slå ihjäl ett djur som man fäst sig vid

Men det är oundvikligt att slippa undan, förr eller senare måste man.
Och det är faktiskt skönt att kunna göra det, det kan jag lova dig

Lycka · « **Svar #16 skrivet:** 26 dec-10 kl 10:26 »

Ja när guben strejkade så fick jag allt lära mig själv.
Finns en jättebra film här på alternativ.
Jag ger räven mina tuppar ska lära mig att ta vara på dem till mat.
Nästa år hoppas jag gnm föreningen att vi har en kurs.
I slakt.

Nelly · « **Svar #17 skrivet:** 27 dec-10 kl 15:36 »

Mamma gör det denna gången, så får vi se om jag kan fixa det själv i framtiden. Jag har lite moraliska svårigheter med att döda ett friskt djur, det är ju en viss skillnad mot att "göra slut på lidandet" för det hade jag nog klarat om jag var själv hemma eller så. Hoppas jag i alla fall... Nu handlar det väl mer om mitt lidande av att inte kunna glädjas åt mina söta höns. Hönorna får väl en ny schysst tupp till våren som kan ta hand om dom när dom ska gå lösa igen.

Turnit · « **Svar #18 skrivet:** 28 dec-10 kl 07:02 »

Citat från: Nelly skrivet 27 dec-10 kl 15:36

Mamma gör det denna gången, så får vi se om jag kan fixa det själv i framtiden. Jag har lite moraliska svårigheter med att döda ett friskt djur, det är ju en viss skillnad mot att "göra slut på lidandet" för det hade jag nog klarat om jag var själv hemma eller så. Hoppas jag i alla fall... Nu handlar det väl mer om mitt lidande av att inte kunna glädjas åt mina söta höns. Hönorna får väl en ny schysst tupp till våren som kan ta hand om dom när dom ska gå lösa igen.

Vad vill du ha för ras?? Jag bor ju inte långt från dig? Har några fina tuppar kvar här......