Författare Ämne: Får språk (läst 4010 gånger)

Lina W · « **skrivet:** 27 dec-10 kl 09:37 »

Det här är nog en jätte korkad fråga men jag vill göra rätt.
Jag har en flock med Värmlandstackor i blandade åldrar. En tacka som är fyra år är ledartackan, hon är inte speciellt tam men håller koll hela tiden och är nyfiken.
Igår gick hon fram för att snusa på mig men då stampade hon till med frambenet och viftade med huvudet. Jag sa direkt till henne att hon då skulle gå därifrån vilket hon gjorde.
Vad ska jag göra en sådan gång för att på hennes språk säga att det inte är okej att göra så?
Är helt ny på får men har haft getter, kossor och hästar länge och alla djur är olika...

ulfg · « **Svar #1 skrivet:** 27 dec-10 kl 10:03 »

Du har nog gjort ganska rätt. På hennes språk skall du säga till och visa henne att det är du som är den högsta ledaren i flocken, inte hon. Får är rangstyrda flockdjur.
Jag gör såhär: blås upp dig, se stor ut, vagga fram med breda steg, knuffa till henne med ett knä ibland när hon "står i vägen" och gå rakt fram. Ingen får stå i vägen för den största och tuffaste tackan i flocken, osv. Det här gör du då och då och resten av tiden är du trevlig. Det är den här psykologin som gör att man spontant tycker om katter. De är inga flockdjur, som människor och får...

ersam · « **Svar #2 skrivet:** 27 dec-10 kl 10:08 »

Var det inte så att hon blev orolig för nått hon inte är van vid och bara reagerade på osäkerhet - eller menar du att hon "kaxade" sig mot dig?

Mina får stampar mot faror utifrån men har inte sett att de stampar åt andra flockmedlemmar så jag skulle tolka det att dom inte riktigt har koll på dig och är lite osäkra.

Lina W · « **Svar #3 skrivet:** 27 dec-10 kl 10:56 »

Tack för svaren.
Går jag in till de i rask takt flyttar de sig direkt för mig. Tar jag det lugnt kommer de fram och luktar, de är alltså inte helt tama men det blir bättre.
Ja hon stampade och viftade mot mig, jag skulle fylla vatten som jag nu gjort flera gånger varje dag i två månader sen de kom. Hon hade gott om utrymme att fly ifall hon kände sig obekväm. Hon gjorde likadant direkt när de kom men då gjorde jag inget åt det eftersom de var så osäkra och nya.

Mot hunden stampar de men det är ju för att de ser han som en fara men han var inte ens med igår...

vallhunden · « **Svar #4 skrivet:** 27 dec-10 kl 13:02 »

När ett får stampar med foten så är det ungefär en varning.
Vill bara tillägga att om fåren stampar med foten åt en hund, så behöver det inte betyda alls betyda att de ser hunden som en fara, tvärtom. Det kan betyda att de ser en vekhet i hunden och de stampar ett hot "om du kommer närmare så stångar jag dig". Det kan alltså också vara ett dominanstecken.

Lina W · « **Svar #5 skrivet:** 27 dec-10 kl 13:08 »

Vallhunden- det var en bra infallsvinkel. Finns det någon bok eller liknande med fårbetende? Vill lära mig allt. Har Får av Erik Sjödin, bägge upplagorna.
De gillar inte hunden, en tacka har lyckats smacka till honom några gånger. Han lägger sig med huvudet på tassarna och vill att de ska komma men det blir inte så lyckat när han får sig en smäll så jag ställer mig emellan eller låter inte honom vara med...

vallhunden · « **Svar #6 skrivet:** 27 dec-10 kl 13:15 »

Jag tycker du gör rätt som inte tar med honom till fåren, om han blir stångad. Det gör illa vid självförtroendet att ligga där och bli anfallen, stackarn!

Han vet ju inte hur han ska hantera situationen. Han vet att han inte får bitas, rent generellt. Alltså blir han "fritt villebråd" i fårhuset!

Lina W · « **Svar #7 skrivet:** 27 dec-10 kl 13:44 »

Ja för han är mycket väl medveten om att han inte får försvara sig.
Jag vill att fåren ska ha respekt för honom och därför får han inte "tjafsa" med de som jag tyvärr låtit han göra med getterna. Så fort han kommer i närheten vinklar de ner hornen och retas med honom...
Ingen som ser honom på bruksplanen skulle nog tro att han går med på att bli stångad av några får..

samaka · « **Svar #8 skrivet:** 28 dec-10 kl 00:09 »

En av mina tackor stampar åt det mesta som är nytt el oberäkneligt... sist veterinären var ut stampade hon åt honom, barnen oxå och hunden. Samma tacka blir väldigt förbannad om jag försöker kela med henne, då slänger hon med huvudet och ser väldigt förnärmad ut. Hon har en väldig integritet. Det kanske är lite så med din dam oxå. Så länge hon inte söker upp konflikt med dig så skulle jag ta det med ro... baggen söker alltsom oftast konflikt med mig, ställer sig ivägen för att han vill att jag ska underkasta mig och gå runt honom. Då gäller det att ta tjuren vid hornen...

Hade en riktigt tuff tacka tidigare som, en gång när hon hade lamm, och vi gick förbi en fullt ut skällande och väldigt intresserad gråhund i band gick och ställde sig mitt framför hunden, det var inte mer än någon centimeter mellan deras huvuden, spände ögonen i den och stampade.... hunden kröp ihop och backade med svansen mellan benen... Det kallar jag pondus!

Birgit · « **Svar #9 skrivet:** 28 dec-10 kl 11:23 »

Ja, får har sitt beteende för att de (åtminstone tidigare) behövt det. Innan man börjar klassa fåren som översittare och aggressiva osv bör man veta varför de har vissa beteenden.
Om en tacka är avog mot hunden är det för att hon inte känner den och kanske för att hunden inte visar dem respekt på rätt sätt. Hunden är ett rovdjur - en potentiell mördare alltså.
Själv låter jag fåren tala om för mina boskapsvaktare hur de ska bete sig. Jag kan aldrig lära dem (hundarna) det. I det förhållandet ska hunden alltid vara lägst i rang. Lägga sig på rygg och blotta magen om fåren säger ifrån. En rätt fostrad boskapsvaktare gör så.
Kan tänka mig att även en vallhund fungerar bäst om den visar fåren respekt?
Om en tacka tydligt visar avoghet mot en människa (även ägaren) så litar fåret inte på personen. Då ska man inte hålla på att med "våld" bekämpa beteendet. Ett fårs förtroende förtjänar man, precis som med en häst osv. Ledartackor och vaktmästartackor ska vara misstänksamma. Ledartackor har ofta stor integritet, medan vaktmästartackorna lättare blir "tama". Baggar har ett litet annat beteende och där måste man sätta sig i respekt på ett ranghögt och tydligt sätt.
Och: Får är inte dumma! De har det beteende som de behövt över en längre period, för att överleva under där rådande förhållanden.

vallhunden · « **Svar #10 skrivet:** 28 dec-10 kl 11:44 »

Citat från: Birgit skrivet 28 dec-10 kl 11:23

Själv låter jag fåren tala om för mina boskapsvaktare hur de ska bete sig. Jag kan aldrig lära dem (hundarna) det. I det förhållandet ska hunden alltid vara lägst i rang. Lägga sig på rygg och blotta magen om fåren säger ifrån. En rätt fostrad boskapsvaktare gör så.
Kan tänka mig att även en vallhund fungerar bäst om den visar fåren respekt?

Jo Birgit, du har alldeles rätt. Respekt är A och O när det gäller vallhundar också! Fast en vallhund ska inte lägga sig på rygg

En vallhund talar bestämt om med blicken att det är den som bestämmer över fåret. Samtidigt måste fåret känna att det kan vända rumpan till och gå, utan att det blir bitet i baken!!

Det är där respekten kommer in - ett får som lyder ska kunna lita på att det blir respekterat och lämnat ifred!

F ö hade jag en bagge som alltid stod ivägen för mig. Varje gång jag vände mig om så stod han på tvärs framför mina fötter! Han var den snällaste bagge jag någonsin haft och visade aldrig den minsta stångningsbenägenhet. Det föll mig aldrig in att bråka med honom, utan jag gick för det mesta runt om honom, om det inte var omöjligt, då fick jag knuffa till honom med knät...

Jag tror inte att man ska göra saker krångligare än det är... Man känner på sig om det behövs "tas i" med något får.

samaka · « **Svar #11 skrivet:** 28 dec-10 kl 12:12 »

Citat från: Birgit skrivet 28 dec-10 kl 11:23

Om en tacka tydligt visar avoghet mot en människa (även ägaren) så litar fåret inte på personen. Då ska man inte hålla på att med "våld" bekämpa beteendet. Ett fårs förtroende förtjänar man, precis som med en häst osv.

Mycket bra skrivet!!!

Lina W, du skriver att du ej haft fåren så länge... förmodligen litar de ännu ej på dig. Så länge hon inte blir "farlig" så skulle jag som sagt ta det med ro... (i undantagsfall kan ju även tackor stångas och hålla på såsom baggar).

svekhult-ia · « **Svar #12 skrivet:** 28 dec-10 kl 13:37 »

Jag håller också med ovanstående.
Jag har aldrig känt att jag skulle behöva "fostra" mina får - jag har aldrig sett någon tacka "anfalla" folk. Hötter de med huvudet och stampar med foten så tittar jag bara bort eller förbi så att hon inte känner hot och tar det lugnt. Efter en tid med utfodring två gånger om dagen så släpper det oftast och de känner sig trygga nära mig. Guld värt om man måste hjälpa till vid lamningen!!
En bagge kan ju däremot stångas riktigt illa, så där brukar jag bara se till att vara försiktig (ha vallhunden med mig, och/eller en ruska som jag viftar med framför ansiktet så han förlorar fokus och vänder bort, vid hantering ha honom så trångt att han inte kan stångas).

Lina W · « **Svar #13 skrivet:** 28 dec-10 kl 15:49 »

Citat från: samaka skrivet 28 dec-10 kl 12:12

Mycket bra skrivet!!!

Lina W, du skriver att du ej haft fåren så länge... förmodligen litar de ännu ej på dig. Så länge hon inte blir "farlig" så skulle jag som sagt ta det med ro... (i undantagsfall kan ju även tackor stångas och hålla på såsom baggar).

Tack för alla svar, det är intressant att läsa infallsvinklarna. Jag går inte in för att dominera mina får utan var mer frågande vad hon menar med sitt beteende eftersom jag än inte kan så mycket om får men lär mig för varje dag.
Jag sitter ofta inne hos de stilla för att de ska få komma till mig. Första tiden var de mycket skygga men nu kommer alla fram för att lukta, några får jag klia och de håller sig gärna nära så förtroendet för mig ökar tror jag.
De två äldre tackorna såg jag att förra ägaren själv köpt in så de har nog svårare för att lita på en ny ägare.

Detta med stampandet har hänt två gånger på två månader så det är nog ingenting att bry sig i

ulfg · « **Svar #14 skrivet:** 30 dec-10 kl 14:29 »

Mitt svar till Lina om hur hon skulle bemästra sin tacka som stampade med foten träffade nog inte riktigt i prick.
Det var mer avpassat för hur man hanterar baggar och markerar ranghöghet. Med tackor är det mycket mer komplext, som Birgit, Vallhunden mfl beskrivit. Jag har inte så stor erfarenhet men vid närmare eftertanke har det aldrig fallit mig in att markera någon dominans över tex min ledartacka. Hennes arbete stör man inte i onödan
även om hon skulle stampa med någon fot ibland eller ge hunden en körare. Hennes förtroende tog det mig över 1 år att förtjäna.