Husdjuren var nog närmast att betrakta som svältfödda under största delen av året.
Detta är en skröna som endast har belägg under 1800-talet och missväxt/nödår.
Man vet t.ex att hästen var liten fram tills människan började avla fram stridshästar. (Det gäller alltså även den icke domesticerade hästen).
Fåren var också tämligen små. Då det redan från början var fråga om att människan förde med sig tama får när de bosatte sig i norden, finns inga vildfår att jämföra med.
Vad gäller kon, så var ju uroxen stor, urkon mindre och av praktiska skäl (inte svält) avlade man säkert på mindre individer.
Att klimatet påverkar storlek är ju känt, men att folk skulle misskött sina djur är en mycket väletablerad skröna, från HS m.fl
Talar vi om tiden före 1800 och till tidpunkten för tämjandet av husdjuren, så har djuren varit väldigt betydelsefulla. De var "rikedom". Man var alltså mån om att de skulle må bra och överleva vintern. Man överutfodrade naturligtvis inte, men samtidigt finns mycket som tyder på att man fram till kristendomen inte ofta hade djur inne på vintern i södra Sverige mer än i undantagsfall.
Däremot sade en forskare på CBM i ett program på TV igår, att vi idag jobbar med att bevara den sista % av de 100% betesmark som fanns före 1850. Något att fundera på kanske vad gäller misskötsel, kraftfoder osv. Djuren betade förr, det fanns väldigt mycket djur i förhållande till befolkningsstorleken och markerna var öppna. Granplanteringar fanns inte. Så djuren behövde nog inte svälta så ofta förrän industrialismen bredde ut sig!