Författare Ämne: Fjäll nära kalvar (läst 2844 gånger)

calle336 · « **skrivet:** 10 feb-11 kl 12:13 »

Halloj där ute

Vi har bestämt oss för att köpa 2 kalvar av rasen fjällnära.
Vi va och tittade på dem i lördags. Doch fick vi inte se rasregister papprena. Men har en liten summeringng här

Hej! Far till båda är SE020064-8039-7 Frost (Ostbiten Örebro). Farmor SE012207-0049-9
Mor till den äldsta:SE932000-0028-9 Snöflinga. Morfar: Se33064-0021 Gandalf(Skansen) Mormor: 19 Mysko (Lillhärjåbygget)
Mor till den yngre: SE065917-0612-4 Gråkind. (född här) Morfar: SE6092-77 Lotus (Birgitta Karlsson Tidaholm) Mormor: SE065917-0604-1Rara(född här)
Mormorsmor SE015482-0002-4 Grållan e. Grålle
Svensk fjällrasavel använder sig inte av genbankssystemet, men alla är med i härstamningskontrollen. Vi säljer kalvarna för att vi har 3 kor, och vill bara ha 3 kor. Vi hade 3 kalvar och tjurkalven slaktade vi. Jag har tyvärr inga bilder, men Töa är svartsidig med vit rygg och det svarta överväger. Glittra är mörkbrunsidig i prickar och fläckar. Även ansikte och hals har prickar men hon är mer vit än brun

Är detta bra kalvar. Är de renrasiga och godkända för avel osv. Har sökt på nätet på far och de andra tjurarna men får ingen träff på dem alls. Nån som kan hjälpa mig finna info om dessa?

Mvh Calle

Anette · « **Svar #1 skrivet:** 10 feb-11 kl 20:38 »

Hej

Ring och prata med någon i föreningen. http://www.boskap.nu/foreningen.html

mvh Anette

gimskogen · « **Svar #2 skrivet:** 20 feb-11 kl 22:48 »

Tycker du skall prata med den fjällnära kommiten i fjällkoföreningen. www.fjallko.se
Lars göran är den som kan härstamningar bra.
Den gamla fjällkoföreningen har jobbat med de fjällnära i över 15år och utan den föreningens insats hade de inte funnits några fjällnära kvar idag.

Mmmm · « **Svar #3 skrivet:** 21 feb-11 kl 01:19 »

Citat från: gimskogen skrivet 20 feb-11 kl 22:48

Den gamla fjällkoföreningen har jobbat med de fjällnära i över 15år och utan den föreningens insats hade de inte funnits några fjällnära kvar idag.

Inte? Om inte "den gamla fjällkoföreningen" suttit som en bromskloss i över 15 år kanske någon annan förening, till exempel någon som är inriktad på att bevara allmogekor, kunnat ta sig an de fjällnära.... Jag tror du tillskriver "fjällkoföreningen" lite för stor betydelse i den frågan.

gimskogen · « **Svar #4 skrivet:** 21 feb-11 kl 11:41 »

De som startade upp de nya föreningen har ju inte visat mycket intresse för att vilja hjälpa till i den fjällnära kommiten.. man har tex har aldrig sett dessa människor på nåt årsmöte och pratat för sin sak om man ansåg att fjällkoföreningen jobbade på fel sätt. och de är inte många av dem som registrerat sina egna djur i de fjällnära registret..vilket gjorde att deras egna djur inte räknades med som fjällnära. Så då kan man ju undra över syftet med den nya föreningen...

Fjällkoförenings folket var ju med redanpå PRF tiden.. (projekt rädda fjällkon) på Nils dalbecks tid..och hjälpte till att sperma tappa de första tjurarna.

De var medlemar i föreningen som köpte de första djuren från tex lillhärjobygget.. osv..

och för den som inte vet de så funkar härstamningskontrollen + de fjällnära komitens register ungefär som genbanken.

calle336 · « **Svar #5 skrivet:** 21 feb-11 kl 16:38 »

hej hej

Vi köpte ialla fall kalvarna. Får forska mer om deras härstamningar.

Man jag tcker det är synd och konstigt att det är sån hätsk stämning mellan de 2 olika föreningarna som verkar finnas.

Vi va iall afall ute och gick med våra kalvar i koppel i helgen så vi ska få dem tama och förhoppningsvis mjölka dem i framtiden men de blir ju inte förrns om typ 2 år.

Mvh Calle

calle336 · « **Svar #6 skrivet:** 30 maj-11 kl 08:31 »

Vi köpte 2 fjällnära kalvar i vintras. Ded är föödda under hösten.
Den som är yngst av dem är väldigt sällskaplig och kommer fram till oss när vi är i hagen. Men den andra kommer inte fram. Hur ska man göra för att hon ska bli sällskapligare? Vi har haft dem i en liten box där de gått löst och vi har ju matat dem varje dag och gått in till dem. Och hon är inte lika rädd när hon är i boxen som nu när vi släppt ut henne. Hon kommer inte fram trots att vi har betfor med oss. Kommer hon bli sällskaplig eller är det bara sån hon e?

/Calle

gimskogen · « **Svar #7 skrivet:** 07 jun-11 kl 09:41 »

är hagen i närheten av lagårn?
Då kanske du kan släppa in dem i bland och ge dem lite kraft foder..

träna att sätta fast dem, att vara uppbunden, klappa och borsta dem lite, sätt på en grimma och led dem lite.

annars kan du göra en liten fålla av plankor eller grindar där du öppnar och ger lite godis..
låter de stå öppet ibörjan.. sen efte några dar så kan du stänga grinden då dem gått in och äter. gör kanske en litet bås så du kan stänga in den som är lite rädd.. ha halsband på henne. så du kan ta fast henne. sen gör du som ovan..
du behöver ju inte hålla på så länge åt gången. men en stund i bland. kanske inte varje dag.. men om man gör detta tidigt så har man igen de senare då djuren blivit stora..

Nu har ju alla djur olika temeprament- endel är lugna, andra lite rdda.. man får försöka ta de lugnt och ha gott om tid.. men börja med detta så fort som möjligt. för de blir inte lättare då hon blir större..

men annars kanske du bara går ut i hagen ger dem lite kross och bara sitter ner på en sten i hagen och häller krossen runt där du sitter.. ta de lungt.. och låt dem få äta upp.. sen då de blivit van så kan du klappa dem lite.. kanske ha med sig en bok eller så..
lycka till

calle336 · « **Svar #8 skrivet:** 07 jun-11 kl 10:39 »

Tack för svaret.
Vi har haft dem i boxen breve vår ardenner och vi har gått promenader med dem i grimma och haft dem i hundgården. Å sen gått tbx med dem till stallet. Den ena har varit snäll och man har kunnat koppla henne. Medans den andra e mkt mer rädd. Och vi kunde få in dem de första dagarna i hagen då de hade grimskaften hängandes efter sig. Men nu har de lärt sig hur nära de kan gå utan att vi får tag i dem.
Släppte ihop hästen med dem för föärsta ggn igår i hagen så de kansek tyr sig till honom. Även om det inte verkar så nu. Men han kanske blir ledaren så de lugnar ner sig. Och det lustiga va att den som är rädd för oss va mest nyfiken på hästen och sprang fram och nosade på honom.
Tror vi varit lite heta när vi försökt ta in dem varje kväll. Så vi får väl ge dem kraft å bara låta dem knata runt oss. Så de blir vana. Men har ju klappat dem mkt när de stod i boxen.