Författare Ämne: Det gick åt helvete med allt (läst 4122 gånger)

Melton · « **skrivet:** 23 feb-11 kl 09:01 »

I måndags så hade vi två getter, en bock och en killing på väg. Alla av rasen afrikansk dvärgget.
På måndagskvällen bestämde vi oss för att ta bort bocken, han var på en av getterna hela tiden. Det var så illa att hon blev skadad och blödde.
Detta har hänt flera gånger och jag har försökt skänka bort han under ett par veckors tid utan resultat. Så därför blev vi tyvärr tvungna att avliva honom
på vetrinärens inrådan.

Igår skulle vi änligen få killing, har väntat länge och verkligen sett fram mot det. Det skulle bli så kul att se en lite killing skutta omkring. Men killingen kom ut med huvudet före och fastnade. Jag, min fru och granne kämpade i flera timmar men lyckades bara få fram en klöv.
Killingen dog men för att rädda geten (Inga) så var det givetvis ett måste att få ut killingen, så vi fick ringa jourhållande distriksvetrinären och be henne komma så fort hon kunnde.
(vi hade varit i kontakt med henne flera gånger under tiden för att få råd och tips)

Vetrinären fick till slut ut killingen men Inga var mycket tagen efter att ha kämpat i flera timmar. Vi pysslade om henne så gott vi kunnde under kvällen och natten men i morse när jag kom ut så var hon död.
Så nu har vi bara en stackars ensam get kvar, så nu måste ju även hon bort. Man känner ju sig helt tom, det var jätte goa djur som man har lagt mycket tid på för att det skall ha de bra och så plötsligt är
nästan alla borta bara så där. Nu är det slut med att ha getter för våran del, man fäster sig för mycket. Det blir höns för hela slanten i stället.

Jakobsson · « **Svar #1 skrivet:** 23 feb-11 kl 09:03 »

Usch, vilken sorglig historia

Neiklot · « **Svar #2 skrivet:** 23 feb-11 kl 09:13 »

Det är trist när det händer sånt här.

Tyvärr är det "smällar man får ta" när man har djur.

Ni gjorde iallafall allt vad ni kunde!

$:-\$

/Neiklot

Lina W · « **Svar #3 skrivet:** 23 feb-11 kl 10:59 »

Usch vad tråkigt. Jag beklagar verkligen!

Men ni ska ju inte sluta med getter för det, tyvärr är det sånt som kan hända med alla djur.
Ibland gör det ont men man struntar ju inte i att få vänner bara för att de kan försvinna.
Eller att avstå barn för att de kan dö.

Tänk istället vad allt positivt getterna ger er!

Hantera sorgen nu men kom igen ganska fort!

Styrke kramar

Sussilo · « **Svar #4 skrivet:** 23 feb-11 kl 11:09 »

Usch vad ledsamt! Känner för er, men instämmer med Lina W. Det finns mängder av små bockkillingar som går ett dystert öde till mötes för att ingen vill ha dem. Varför inte skaffa ett par sådana litet längre fram på vårkanten och kastrera dem? Två kastrater blir mycket tillgivna och trevliga kompisar både till er och geten som är kvar.

Gronavagen · « **Svar #5 skrivet:** 23 feb-11 kl 11:32 »

Men vad tråkigt! Jag vet också hur mycket man fäster sig vid sina djur.
Mitt råd är att avvakta med att ta bort den kvarvarande geten i ett par veckor, så ni hinner känna efter ordentligt och inte ta ett förhastat beslut nu när ni är ledsna.

Kram!

Gumman82 · « **Svar #6 skrivet:** 23 feb-11 kl 13:19 »

Usch va hemskt. Jag beklagar verkligen.
Tyvärr är det väll så med alla djur att man fäster sig alderles för mycket, men jag instämmer med Lina W och Grönavågen. Vänta med att ta bort geten och se om ni kanske ändrar er, då kan ni ju köpa in killingar. Jag tycker inte ni ska sluta med getter, även om det känns så nu. Ta några veckor på er med den get ni har kvar och känn efter. Ni behöver ju inte avla på dom så slipper ni födslarna.

Jag har själv kastrerade bockar och dom är super sociala och snälla.

Nina W · « **Svar #7 skrivet:** 23 feb-11 kl 13:32 »

Jag har varit med om en liknande historia på 4h gården som fanns på Trotakan utanför Arvika. Geten Rakel fick en svår förlossning med döda killingar, men hon fick antibiotika med en gång och klarade sig. Sedan blev hon mor flera gånger om och det var aldrig mer några problem. Så jag säger som de andra, avvakta.
Om ett tag så kanske du känner annorlunda. Och i så fall kan ni ju annonsera här på alternativ och se om någon har en snäll och tillgiven get som behöver ett nytt hem.

Lejonhjärta · « **Svar #8 skrivet:** 23 feb-11 kl 19:54 »

Era stackare, jag beklagar!!

Har själv 2 getkastrater som e jättemysiga. Vill utöka men med jämntget el likn ras under året.
Även om du nu gör dig av med geten som e kvar så är risken stor att du blir lika förtvivlad när en höna eller tupp dör. Kan bli otroligt speciella dom åxå.
Varför inte ha bägge, både höns å get. Inget utesluter ett annat.
Gör inget förhastat utan känn efter ordentligt å sörg i lugn å ro.

SecretQ · « **Svar #9 skrivet:** 24 feb-11 kl 21:21 »

flax · « **Svar #10 skrivet:** 24 feb-11 kl 21:32 »

Vad sorgligt.

Ibland slingrar sig livet på bra konstiga vägar.
Man blir så himla ledsen när man inte kan skydda och hjälpa sina djur, jag vet.

Xanna · « **Svar #11 skrivet:** 24 feb-11 kl 21:38 »

Så hemskt

Ann E · « **Svar #12 skrivet:** 26 feb-11 kl 12:22 »

Jättetrist att läsa, beklagar

Trollmor · « **Svar #13 skrivet:** 27 feb-11 kl 13:06 »

Ja, man fäster sig. Det är både det bästa och det värsta med getter - och andra djur. (Det påstås att höns är ungefär lika illa ...)

mosesmia · « **Svar #14 skrivet:** 27 feb-11 kl 15:37 »

Vad fruktansvärt , Men tro mej det blir bättre.

Jag hade också avvaktat med att göra sig av med geten, men håller med om att hon mår inte bra av att vara ensam.
Vårat första år var också hemskt, men inte alls lika hemskt som erat.
Men vi valde att fortsätta och idag (8 år senare) är det de bästa vi gjort. Dom ger oss så mycket glädje och tackan som blev kvar från första året följer mej som en hund. Fårklipparn tyckte att jag hade bättre pli på den än vissa har på sina hundar.
Dom ger oss inte bara glädje som dom är utan hela våran gård är annorlunda, alla sly är borta, man behöver inte klippa gräsmattan:), Mindre insekter och mygg, bara fördelar.
Så mitt lilla råd är att gör inget förhastat, Ni gjorde allt ni kunde, men ibland blir det så att livet väljer en annan utväg.

/Mia

Trollmor · « **Svar #15 skrivet:** 27 feb-11 kl 21:58 »

Oj, jag såg inte den överlevande geten förut! Men varför öka hennes sorg med att låta henne byta miljö, eller rent av ta livet av henne? Jag inser inte vitsen med det. Nog finns det hopp om avkomma så länge det finns en fertil hona kvar?