bortstött killing

[Sussilo]

    Om mamman bråkar, så kan det vara svårt att få killingen att våga försöka.   Om killingen springer omkring och letar mat hos alla mammor, kan, jag säger kan, det vara ett tecken på mastit hos modern, som killingen i sådant fall riskerar att smitta alla getterna med.

Man måste naturligtvis hålla fast geten ordentligt.  En hungrig killing diar när man hjälper den till juvret. Se ninna b:s inlägg ovan. Att en bortstött killing springer och försöker dia andra getter skulle jag i första hand tolka som att den är hungrig.

 "3x3" (3 dl 3 gånger per dag i 3 månader) brukar jag se som ett minimum.

Ja, det är en underlig angivelse. När killingen är så stor att det räcker med 3 mål om dagen, behöver den mer än 3 dl/mål.
 
  Att Sussilo och jag beter oss olika när en killing behöver extramat är nog ingen nyhet för folket på den här tavlan.  Även jag skulle ha den inne ett tag, mest av praktiska skäl, det är klart enklare att trycka i killingen en flaska ofta om man inte behöver klä på sig och springa ut i alla väder och leta efter en killing som kanske ligger och gömmer sig nånstans.  Och så är det så trevligt att titta på de framsteg den gör.  Tids nog är den stor och stark nog att "återplanteras" i sin egen miljö - utan mamma som skyddar.  (Och mycket lättare att mata en killing i stallmiljö om den redan är upplärd på min röst och åsynen av flaskan.  Då kommer killingen till mig, jag behöver inte leta efter den!  )

Även jag har flaskat upp killingar inomhus. Men vid jämförelse i uppväxten/beteendet av de individer som inte skiljts från flocken, föredrar jag att inte ta dem från deras artfränder av skäl som jag angett i tidigare inlägg här ovan. Jag har aldrig behövt leta efter gömda killingar vid matdags, för de har omg betett sig som resten av flocken. Dvs bräkt och sökt min närhet jag kommer ut till dem . Som späda måste de naturligvis skyddas från stygga mammor och andra. Det har jag gjort med en halmad liten spjälbox med värmelampa över, mitt inne hos de andra. Där ser, hör och luktar de varandra och killingen lär. Efter ett par veckor i spjälboxen har killingarna varit tillräckligt stadiga för att kunna släppas ut till de andra och då tama, gosiga och - flockvana ! Någon återplantering, som faktiskt inte alltid lyckas, har inte behövts.

Kursiv stil = mina svar.
Sussilo

[Sussilo]

(...)  jag hade en get i chock efter en svår förlossning förra året, hon tog inte till sig sin killing. Jag skärmade av henne och killingen, band upp geten och lät den lilla dia medans jag höll i mamma get, så höll jag på en 3 dygn. (var annan var tredje timma) Placerade sedan mamman och killingen i en box med det andra på andra sidan. Då kom hennes modersinstinkter i gång, då blev de beskyddande , och prat mellan mor och unge.
Hoppas allt går väl

SecretQ, jag minns det där. Det blev ju en lyckad lösning den gången . Var det inte lille Boris?

[Sussilo]

Om Du hinner, Trassla, så kanske det kan vara värt att försöka ge den här killingen "äkta vara" - OM, jag säger OM Du kan ha fog att anta att moderns mjölk är OK.  För en del killingar får ont i magen av ersättning, och sånt har Du ju haft nog av på sistone ...
Disken av nappflaskan har Du ju ändå.

På den tid det tar att vispa ihop och värma ersättningsmjölk och fylla + diska flaskan, hinner man hålla mammageten många gånger för att låta killingen dia och äkta vara, om mjölken är OK, är alltid bäst.

[Trollmor]

Kursiv stil = mina svar.
Sussilo

Så här skrev Sussilo:

Även jag har flaskat upp killingar inomhus. Men vid jämförelse i uppväxten/beteendet av de individer som inte skiljts från flocken, föredrar jag att inte ta dem från deras artfränder av skäl som jag angett i tidigare inlägg här ovan. Jag har aldrig behövt leta efter gömda killingar vid matdags, för de har omg betett sig som resten av flocken. Dvs bräkt och sökt min närhet jag kommer ut till dem . Som späda måste de naturligvis skyddas från stygga mammor och andra. Det har jag gjort med en halmad liten spjälbox med värmelampa över, mitt inne hos de andra. Där ser, hör och luktar de varandra och killingen lär. Efter ett par veckor i spjälboxen har killingarna varit tillräckligt stadiga för att kunna släppas ut till de andra och då tama, gosiga och - flockvana ! Någon återplantering, som faktiskt inte alltid lyckas, har inte behövts.

Trollmor svarar:

Om killingen blir "bortkastad" eller ännu värre åtgången, så går den nog och gömmer sig - och blir rädd för alla, fyr- liksom tvåbenta.  Vi talar här om den första levnadsveckan!  Sen är det ju ren rutin! 

[Trollmor]

Nej, Du behöver inte gnugga i ruman för att hon ska bajsa.  Getmamman brukar kolla att det är rent, sen nöjer hon sej.  Så om Du hittar något fastkletat, så försök få bort det innan huden under tar skada.  Killingar har i regel "självrening"; de blir av med mycket smuts i pälsen över en natt.

  Tips:  När killingen diar sin mamma, så identitetskontrollerar hon den lilla, genom att kolla lukten på ungen, oftast strax framför svansen.  Om Du andas ut genom näsan på killingens bak, och/eller smeker lätt med fingrarna där, så stimulerar Du sugandet, och ger signal om trygghet.  Du kan även härma mamman genom små ljud - gå ut i getstallet och ta en lektion - när Du vill kalla killingen till Dig.  Det ljudet = mjölk = minnen för livet = extra vänskaplig get som vuxen!  Om Din lilla fortfarande har svårt att hitta nappen, så tänk på att när hon diar naturligt, så nuddar hennes panna mammans mage.  Om Du alltså nuddar killingen i pannan, så utlöser Du en reaktion att söka uppåt, med sug-trutande mun.  Att söka nappen bort ifrån den varma trygga mamma-kroppen faller sig inte naturligt, utan varje flaskkilling måste lära sig det.

Lycka nu till!  Vi håller tummarna, och hoppas på glada rapporter! 

(PS Har Du tänkt tanken att låta obducera Hugo?  PMa mig i så fall, kanske jag har en kontakt.)

[Sussilo]

Trollmor svarar:
Om killingen blir "bortkastad" eller ännu värre åtgången, så går den nog och gömmer sig - och blir rädd för alla, fyr- liksom tvåbenta.  Vi talar här om den första levnadsveckan!  Sen är det ju ren rutin! 

Också jag talar om de första levnadsveckorna och det är just för att den bortstötta killingen inte ska bli illa åtgången som jag låter den bo i egen spjälbox ute hos "släkten". Från ca 2 v ålder hade mina killingar oftast en liten "barnkammare" bredvid mammornas utrymme med en liten, justerbar öppning i spjälorna som bara killingar kunde krypa igenom. Där hade de egen halm, gott hö, lite kraft/mineralfoder och en balja med vatten och nästan så fort jag öppnade upp det utrymmet kröp de nyfikna killingarna dit in. På morgonen låg de alla där i en skön samling och sov. Det blev ett naturligt ställe för ev. bortstötta killingar att retirera till om de vuxna blev för grininga. Finns många lösningar. Var och en hittar det som passar dem bäst .

[Bergsblomman]

Så här löste jag det den första tiden innan jag visste att Elsa var en mycket godhjärtad styvmor. Prinsessan Iris är här 8 dagar gammal.





Men jag förstår ju fullkomligt om du tar in killingen om det finns stor risk att mamman är riktigt elak mot den!

[Sussilo]

Härliga bilder ! Elsas väna blick när hon ser på Iris är ju helt underbar!

[Trollmor]

En tanke kom till mig medan jag pysslade ute:  När killingen är ett par dagar gammal, så torkar navelsträngen, och kan bli hård.  Om den är lång, brukar jag klippa av den, med en bra, skarp tång eller sax, för att undvika att den fastnar någonstans och orsakar ett nytt sår i naveln.  En getmamma slickar så intensivt på navelsträngen, så den blir sällan hård.

Tack Bergsblomma för de fina bilderna!  Först trodde jag det var en spegelbild; jag får ju vänta en stund på bilder!

    Iris!  Prinsessa, minsann.  Jag lägger bilderna till min samling!