... Men är nu tillbaka. Måste dela med mig av denna nervösa händelse. Min lillebror envisas med att jaga djuren
och bryr sig inte ett dugg om att man säger till honom. Så ser jag plötsligt Rocky, våran Plymouth rock tupp kommer skenande i full fart ut mot grannen och försvinner! Jag skäller på lillebror som bara fortsätter att springa efter ankorna istället för att sedan bli "fångad" av mamma!
Jag efter tuppen som är borta! Ser sedan att han sprungit över vägen och är påväg ut i skogen! Jag efter och lyckas tränga in den skräckslagna tuppen vid en stenmur och fånga honom. Kommer tillbaka, håller honom ett tag och han verkar lugn. Vi står samtidigt och pratar nere vid hästarna, mamma, jag och en besökare. Jag sätter ned Rocky på backen och han står där och glor på oss. Jag vänder ryggen till och får sedan höra mamma - "Nu är han påväg ut i hästhagen ju!" ... Tittar och ser Rocky gå med långa kliv ut i hästhagen... Längre... Längre...
"Han där är ju knäpp"
säger mamma... DÅ sätter han fart och bara SKENAR över hela hästhagen och ut på plöjåkern och fortsätter att springa och man får som en känsla av att han ropar i flykten att - "NU RYMMER JAG!!".
Längre och längre bort och man känner hur det börjar pirra i magen av nervositet... Han kommer tillbaka... Han kommer tillbaka...
"HÖRRU, DU VAR DYR!" hör man mamma ropa samtidigt (hon köpte en kläckare som totalt kostat henne ca 4000kr och hon har kläckt 2 kycklingar i den, han är en av de 2).
Äntligen stannar han... Och han ser ut som en liten prick där ute på åkern med en liten lysande röd kam. Han står och stirrar, börjar sedan gå ännu längre ut för att stanna upp. Där står han i några minuter och såg fundersam ut... "Ska jag gå tillbaka" ... Tillslut så ser man hur han saaakta börjar röra sig mot gården igen. Stannar. Går lite till... Sedan satsar och springer som en dåre in i hästhagen och sedan med långa kliv tar sig tillbaka till gården.
Rackarns tupp och skrämmas.
Och rackarns unge!
