Utanförskapet i byhålan!

[trollinetta]

Jag har bott merparten av mitt liv i stadsmiljö.
För 12 år sedan flyttade jag äntligen ut "på landet" till en mindre norrlänsk ort. Jag stortrivs med att ha naturen runt knuten men en saknad finns!
Människor med trevligare mentalitet!
Så gott som alla andra som bor här har bott i byn i generationer, alla är släkt med alla och majoriteten är "typiska medelsvenssons" och jag ses nog som ganska "udda".
 I bästa fall blir jag behandlad som luft och som värst har jag blivit regelrätt utfryst, mobbad och sedd som en utböling. 
Jag har alltid (när jag bott i städer) varit lättsam med andra människor och har aldrig tidigare haft några  sociala problem, men här känns utanförskapet och inkröktheten kvävande!
Skulle vara intressant att höra era erfarenheter!
För tillfället är jag rätt utled på alla jantar 

[Gronavagen]

Du är inte ensam, jag har samma problem. För att spä på mitt utanförskap vill jag varken gifta mig eller sätta en hjord med ungar på jorden.

Man ska inte vara kvinna, totalt såld på draghundar och utan graviditetsdrömmar.

[trollinetta]

Tack för svar! Skönt att höra att jag inte är ensam!
Jag tror det var Mark Twain som sa något i stil med : Ju äldre jag blir, och ju fler människor jag mött i mitt liv, desto mer värderar jag sällskapet av min hund!
Håller i många fall med!

[Trollmor]

Mark Twain sa mycket klokt, men i det här fallet är det ju vanliga simpla härskartekniker modell Berit Ås, även kallat

elakhet.

 

[trollinetta]

Tack!
Vad skönt det är med lite sympati ibland!
Det är så synd att sådana onödiga elakheter ska få förstöra!
Jag har hört att man måste försöka rycka på axlarna åt jantelagen, men det är inte alltid lätt när man själv blir sårad och ledsen.
Har under de sista 12 åren tänkt många gånger att det kanske skulle löna sig för småbyar att försöka tänka på detta problem.
Speciellt då det finns så många små orter i Sverige som faktist samtidigt "gnäller" om att de avfolkas.
De borde i stället vara glada över att lite nytt blod tillförs!

[Gronavagen]

De i byarna är ofta äldre, snart är vi de äldsta......

[zeina66]

Ungefär likadant här på landsbygden,folk hälsar artigt men pratar bakom rygg.
Hur illa förstod jag i julas när en granne förfasade sig över vargen vilken han ansåg att man skulle skjuta,lagligt eller inte. Personligen är jag inte intresserad av vargjakt och sa det,jösses! Han kallade mig för både det ena och andra - det glömmer jag inte. Ändå promenerar han förbi nån dag i veckan och hälsar så glatt nu igen...usch,jag får rysningar,vet ju precis vad han tycker.

Det känns som de "inbodda" är 15 år efter i utvecklingen,väldigt inskränkta. De nya bekantskaper jag lärt känna de senaste 6 åren sedan jag flyttade hit,de är också inflyttade fr städer och det är en handfull..

Du är inte ensam..

[trollinetta]

Tack! Jag har många gånger undrat om det plötsligt är mig det plötsligt blivit fel på. Men åker jag in till mer "civiliserade" omgivningar, så finns tack och lov inte problemet!
Den där inskränktheten du pratar om är verkligen jobbig och jag känner verkligen igen mig i det du säger om nya bekantskaper! Jag har egentligen bara lärt känna en enda ny person här under de 12 år jag bott här! Och den personen är byns "byfåne" (men med betydligt mer innanför skallbenet än de flesta andra!)

[Trollmor]

Jag tror att Du här tagit upp ett väldigt viktigt och vanligt problem.  Visst hade Stabon en liknande tråd för bara ett eller två år sedan?  Jag har funderat på vad som kan göras, men inte kommit på något.  Förlåt en trådkapning, men visst borde vi diskutera detta på ett mer principiellt plan?  Tänk detta i samband med Eldarens Biug, och man blir ...  Ja, man blir, eh ...   

[pålle]

Tycker till och med man kan märka utanförskap även här inne på sina ställen .

[Rakadero]

Det där måste vara väldigt olika eller så har jag haft en himla tur eller nåt...

Jag bodde strax utanför ett större samhälle när jag var liten, på halvlandet kan man säga, och det var ok. När jag gifte mig flyttade jag in i smeten och vantrivdes i 20 år och lärde inte känna en kotte. För tre år sen flyttade vi ut på landet, man kan väl inte säga att det är en by, det är en trakt, spridda gårdar runt en kyrka.

Här fick vi på knappt ett halvår fler goda vänner och bekanta än vi fått på alla åren i samhället. Vi har blivit väldigt välkomnade och alla är så glada att vi har flyttat hit. Tvärtom med andra ord. De där inskränkta jantemänniskorna fanns det gott om inne i samhället, såna som förpestade tillvaron med evigt gräsklippande eller skälliga hundar.

Sen är vi inga riktiga alternativare utan rätt vanliga, vet inte om det kan ha med det att göra.

[zeina66]

Trollinetta,det finns en byfåne här också.. Konstigt nog så är han fullt normal med tv och fungerande dator. Förmodligen röstar han tvärtemot vad hans föäldrar lärde honom också...men trevlig är han.

En sak till..ni vet väl att det farligaste som finns,är en kvinna utan man..
Männen fattar inte hur hon reder sig och kvinnorna tror att hon vill åt alla karlar,gifta eller ogifta.
I sämsta fall blir hon kallad flata och det börjar gå rykten om att hon ska ta "grannfrun" eftersom hennes äktenskap börjat knaka.
Och i värsta fall så lyckas hon skaffa sig en karl som också kommer fr en storstad,haha.

Ni förstår väl att jag måsta skratta åt allt som sägs,det är otroligt

[Trollmor]

Ja, hellre skratta än gråta, kanske ...  Men jag kom att tänka på ...  visst måste vi här vara på spåren hur det kommer sig att somliga kallas häxor?  Häxan, utan barn, ledsen över det, hånas för att hon inte har några barn.  Och till sist gör det så ont i henne att bara SE grannarnas barn, att hon börjar kasta saker på dem.  Och sen blir barnen rädda för henne, och så är cirkeln igång.

Eller är jag ute och cyklar nu?

[trollinetta]

Det är antagligen en av anledningarna!
Jag är en skum ensam kvinna som bor utan en MAN!!!
Snart är det väl dax med att återinföra häxbålen!
Tack så JÄTTEMYCKET allihop för all upp- peppning!
Jag ska upp tidigt i morgon bitti och måste gå och lägga mig. Tack vare era rara inlägg så kommer jag sova betydligt bättre och orka stå emot utbölings-skapen bättre i morgon!
Kram på er alla! 

[Gronavagen]

Tycker till och med man kan märka utanförskap även här inne på sina ställen .

Vad menar du med det? (inget elakt, bara oförstående)

[pålle]

Vad menar du med det? (inget elakt, bara oförstående)

tja det får väl den som läser tolka bäst den  vill  fas ja är ju inte säker på att det är så förstås  ja  har ju inte fråga liksom och inte lär ja få något svar häller  i alla vall inget ärligt.

[Travelerhorses]

Jag vet vad du menar Pålle. Ibland om man inte tycker som vissa andra på forumet så attakeras man ganska så hårt .

[pålle]

Jag vet vad du menar Pålle. Ibland om man inte tycker som vissa andra på forumet så attakeras man ganska så hårt .

nja det är ju inte det samma förstås för där kan ja ge tillbaka ju 

[woodmant1]

Det där måste vara väldigt olika eller så har jag haft en himla tur eller nåt...

Jag bodde strax utanför ett större samhälle när jag var liten, på halvlandet kan man säga, och det var ok. När jag gifte mig flyttade jag in i smeten och vantrivdes i 20 år och lärde inte känna en kotte. För tre år sen flyttade vi ut på landet, man kan väl inte säga att det är en by, det är en trakt, spridda gårdar runt en kyrka.

Här fick vi på knappt ett halvår fler goda vänner och bekanta än vi fått på alla åren i samhället. Vi har blivit väldigt välkomnade och alla är så glada att vi har flyttat hit. Tvärtom med andra ord. De där inskränkta jantemänniskorna fanns det gott om inne i samhället, såna som förpestade tillvaron med evigt gräsklippande eller skälliga hundar.

Sen är vi inga riktiga alternativare utan rätt vanliga, vet inte om det kan ha med det att göra.

En liten undran bara vad utmärker en "riktig" alternativare då?Är det hur vi bor,vad vi äter,uppför oss eller bara hur vi är?
Varför jag undrar är för jag känner av utanförskapet när jag kommer ner till samhället(som jag lyckligtvis bor 6,5km ovanför och då är man i obyggden).
Det känns lite som jag "nöter ut" dom få som aksepterar mig som jag är men jag kan ändå inte bara trampa in hos dom på en kopp utan känna mig som något katten släpat in eller att det är opassligt.
Jag bor inte i skogen pga folkskygghet eller att jag tycker illa om besök,skulle gladeligen koka en kopp åt den som orkar eller vill bemöda sig en tur från bebyggelsen.
Det är västkusten jag bor vid inte norrlands inland där jag bodde innan och blev aksepterad som jag var,känns faktiskt mer och mer som det börjar vara dags att rulla en bit uppåt igen.
Min personliga ide är att det finns olika människor en del är skapta som mig att jag får lappsjuka i smeten och andra får det i obyggden.
Den sjukan kanske påverkar min personlighet så jag känner mig utanför i smeten?

[Rakadero]

En liten undran bara vad utmärker en "riktig" alternativare då?Är det hur vi bor,vad vi äter,uppför oss eller bara hur vi är?

Det var väl lite slarvigt uttryckt... 

Jag tror jag menar de där lite mer fanatiska. Och nu kommer det säkert finnas många som blir sura på mig. MEn jag har lite svårt för fanatiska människor vad det än gäller. Om det så är politik, religion, LCHF mat eller vad det är.

Det finns ju de som bara klär sig i ekologiskt ylle och hemsytt och hemstickat och bär sina barn i sjalar och ammar dem tre år och bara äter sånt som de odlar själva eller ekologiskt och helst veganskt, som inte har någon bil och ingen toalett etc.

Vi har egna höns vars ägg vi äter, det är väl så pass alternativa vi är... Tupparna vi slaktade (med lite hjälp) smakade inte gott, grönsaksodlingarna jag försökte mig på gick inget vidare, det blev bara små ynkedomar som dog. Kryddorna funkade men jag glömmer jämt att plocka och torka dem... Vi klär oss och lever rätt vanligt. Har varsin bil och vanliga jobb och våra barn spelar dataspel och vi hade inga sjalar att bära dem i när de var små. De blev bara ammade ca 7-9 månader.

Så vi sticker väl inte direkt ut...