Författare Ämne: Katt och Ällingar? (läst 2608 gånger)

Rain · « **skrivet:** 27 maj-11 kl 09:08 »

Kom på en fråga till:
Har ni någon erfarenhet av hur det fungerar med katt och maskinkläckta ällingar?
Jag är orolig för att mina rackare ska ta dem. (Mina ankor går lösa)

ieenilorac · « **Svar #1 skrivet:** 27 maj-11 kl 09:37 »

Jag har både egen katt och grannars katter här. De jagar annars bra, fångar möss, sork och tyvärr småfåglar. Men hittills har jag inte förlorat en enda kyckling eller älling till katt.

Jag släpper inte ut mina ällingar genast, givetvis. De behöver värmelampan de första ca 3 veckorna. Sedan är de ute i typ en kaninbetesbur på dagarna och inne på nätterna under någon vecka. Sedan ute dygnet runt. I början har jag dem fritt bara när jag är hemma, sedan är de frigående utomhus alla dagar med vettigt väder. På nätterna innestängda i rovdjurssäker bur, eller inomhus om det är kallt eller om de blivit blöta.

Ällingar tål inte att bli blöta innan de fått sina riktiga fjädrar, de kyls av för mycket då. Har de blivit smutsiga, och det blir de ibland, oavsett hur väl man städar, ällingar är grisiga av sig, så får de såklart bada, men då ska de snabbt in under värmelampan och torka.

Tänk på att ordna så att de så snart som möjligt bara får vatten utomhus, eller ordna med effektiv dränering under vattnet. De skvätter snabbt ut allt vatten de får, och så blir ströet en enda kaka av vatten, foder och ankskit. Att ordna med dränerade älling/gässlingburar till de första veckorna är mitt projekt inför nästa avelssäsong. Det är ett evigt städande annars.

Lycka till, ankor är fantastiskt trevliga, och ällingar är så söta, utom när de häller ut allt vattnet i det nybytta spånet

.

Rain · « **Svar #2 skrivet:** 27 maj-11 kl 09:47 »

Vad menar du med "de riktiga fjädrarna"?
Änder har ju sina dunbollar i vattnet ganska tidigt... Är det skillnad?

ieenilorac · « **Svar #3 skrivet:** 27 maj-11 kl 09:50 »

Citat från: Rain skrivet 27 maj-11 kl 09:47

Vad menar du med "de riktiga fjädrarna"?
Änder har ju sina dunbollar i vattnet ganska tidigt... Är det skillnad?

Definitivt. De går upp på land ofta, och ällingar värmer sig under mamman.

Det är vanligt att tama ällingar fryser ihjäl, för att ägarna tror att de tål vatten tidigt. Dunet isolerar dåligt mot kyla när det är blött.

Rain · « **Svar #4 skrivet:** 27 maj-11 kl 10:01 »

Citat från: ieenilorac skrivet 27 maj-11 kl 09:50

Definitivt. De går upp på land ofta, och ällingar värmer sig under mamman.

Det är vanligt att tama ällingar fryser ihjäl, för att ägarna tror att de tål vatten tidigt. Dunet isolerar dåligt mot kyla när det är blött.

Så om de är framruvade av ankmamma (eller hönsmamma) så går det bra med badningen, för då värmer de sig hos henne?

ieenilorac · « **Svar #5 skrivet:** 27 maj-11 kl 10:12 »

Nja, det går bättre. Men överlevnaden på ällingarna är definitivt bättre om man inte låter dem bada i början, om man inte kan sätta dem under värmelampan direkt efteråt.

De är inte så kloka själva, vatten är kul, och de badar bokstavligen ihjäl sig ibland om de får bada som de vill. Bortfallet bland vilda ällingar är stort, själv är jag inte villig att acceptera något som helst bortfall av ällingar som kläckts friska. Därför får mina vatten i vattenautomat, som de inte kan bada i, de badar bara när de blivit rejält skitiga, och då sätter jag dem under värmelampa direkt. De får inte bada som de vill förrän de är typ 6 v, beroende på hur vädret är. Är det riktigt varmt och fint kan de få bada tidigare, är det kallt och ruggigt så släpper jag dem inte i närheten av dammen även fast att de är äldre än så.

Så har jag, peppar, peppar, inte förlorat någon älling (utom första veckan, och då någon som var svag från början) trots att jag kläckt fram riktigt många.

Linkoso · « **Svar #6 skrivet:** 27 maj-11 kl 10:22 »

När jag var liten o ankorna levde lite som änder hos oss (hade en stor damm och bodde ute dag o natt under vår-sommar-höst) så gick ungefär hälften av alla ällingar de ruvade fram (de ruvade ju fram de, sedan gick de till dammen o var helt oskyddade från rovdjur, förutom vad mamma anka kunde göra för att skydda de små då, men inget stängsel eller sådant) åt till kattmat. Katterna satt hela tiden och passade bland vassen. $:-\$ Tog ungefär 4-5 veckor innan de blivit för stora för att katterna skulle vilja ta dem. Men sedan så kan det vara väldigt individuellt. Våran ena katt var ett riktigt monster för ankorna medan våran andra brydde sig inte ett dugg. Man kunde ta en älling o sätta framför henne så nosade hon på den bara. Om det hade varit våran andra katt hade han huggit den direkt.

Våra katter vi har nu har aldrig tagit någon kyckling för oss men de kan gå o hämta feta sorkar på åkrarna som är dubbelt till tredubbelt så stora som vad en kyckling är. Tar även fåglar som starar som kan vara i samma storlek som ungdjur jag har lösa ibland.

Rain · « **Svar #7 skrivet:** 27 maj-11 kl 12:48 »

Det låter som det är bäst att jag bygger någon nätad bur. Den är rätt stora och jaktbenägna mina katter.

Linkoso · « **Svar #8 skrivet:** 27 maj-11 kl 12:55 »

Ja, sätt tak på buren med då skator, kråkor och sådant gärna äter ällingar också. =/ Har en hönsmamma med veckorgamla kycklingar ute nu i en rastgård. Skatorna sitter och bara väntar en bit ifrån på något tillfälle där de kanske ska lyckas ta någon liten (och de små är så "dumma" med att de ska hålla på o springa igenom nätet så de hamnar utanför gården, litar på att de håller sig nära mamma och inte springer iväg för långt för då blir det nog kråkmat).