En god approximation är att ALLA vitaminer förstörs i stort sett omedelbart vid kokning. Dessutom tillförs socker i stor mängd, vilket är skadligt för tänder och kan ge upphov till fetma. Man äter alltså inte kokt sylt för att få vitaminer, utan för att det är gott. Godis.
En del gör gällande att de kan koka lite kortare tid och på det sättet bevara något av vitaminerna. Det är möjligt, men det förutsätter också att avsvalningen sker mycket snabbt, exempelvis genom nedsänkning av burken i kallt rinnande vatten. En sådan skonsam behandling kan även påverka hur bra det går att lagra sylten. Troligen bevaras även enzymer, bakterier och mögelsvamp om man lyckas bevara vitaminer. Tillsats av extra socker eller konserveringsämne är då nog nödvändigt för att säkert bevara sylten, om den inte fryses in.
Ett knep är att koka med lingon. Lingon innehåller konserveringsmedlet natriumbensoat. Man kan även tillsätta rent natriumbensoat (Atamon) för att förbättra konserveringen.
Ett annat knep är att tillsätta askorbinsyra (C-vitamin/E300) efter kokningen. I den mån det finns C-vitamin i kokt sylt beror det främst på en sådan tillsats. Askorbinsyran hjälper till att hålla sylten lite sur och förhindrar en del bakterier att växa. Sylten bevarar också sin färg och smak bättre med hjälp av tillsats av askorbinsyra som även verkar som antioxidant.
Att frysa färska bär och efter behov tina och eventuellt råröra och snabbt äta upp är mycket bättre om man vill tillgodogöra sig vitaminer i frukt och bär. Men även frysning ger vitaminförluster, uppemot hälften eller mer. Men det är nog ändå det bästa sättet att bevara vitaminer.
http://www7.slv.se/Naringssok/SokLivsmedel.aspxJämför blåbär, blåbär frysta, blåbär sockrade frysta och blåbärssylt.
