Jag har inte haft höns så länge och blev överlycklig när en av mina fina hönor lade sig att ruva för 21 dagar sedan... Hon var väldigt bestämd och cool med sitt ruvande direkt; accepterade att jag flyttade henne och äggen först till en låda, efter ytterligare några dagar till en kaninbur inköpt för att ha som barnkammare... Hon har legat stadigt och troget, platt som en pannkaka, utan att ens resa sig för att äta och dricka. Jag har matat henne där hon ligger och åtminstone fram till halvtid såg det ut som om hon definitivt inte tänkte ge upp ruvningen.
För tio dagar sedan reste jag bort, då övertog sambon ansvaret, och han reagerade bara efter någon dag på att hon välte ut matskålar och trampade omkring lite oroligt i buren. Men å andra sidan låg hon duktigt och ruvade ofta också. Igår kväll fick han för sig att lyfta på henne där hon låg, och då hittade han inga ägg. Det visade sig att hon spridit ut dem åt alla håll och "grävt ner dem" under halmen. Han lät henne bara vara, tänkte att hon vet väl bäst själv vad hon gör... När jag kom hem idag, dag 21, låg äggen fortfarande under halmen, spridda långt från varandra, hönan låg ovanpå men äggen var kalla. Hon låg inte heller sådär "ruv-platt" och började genast gå upp och visa tecken på att vilja gå ut när jag kom. Sambon knäckte ett ägg och däri låg en död kyckling, "stor" och till synes "färdig". Ska jag anta att de andra också dött och att äggen bara är att kasta, eller finns det hopp även om äggen kändes helt kalla? Hon verkar ju inte särskilt sugen på att verkligen lägga sig på dem ändå, men ska jag hålla henne i buren ett tag till och hoppas?
Dumma hönsmamma, jag trodde att hon skulle greja det eftersom hon haft en kull tidigare...är det vanligt att de bara lägger ner på slutet?
