Författare Ämne: Jag behöver tips angående aggressiva tuppar... (läst 8725 gånger)

Lyckliga Höns · « **skrivet:** 06 sep-11 kl 20:27 »

Hej!

Vi hade en JÄTTEaggressiv tupp som vi fick avliva. Han attackerade mig flera gånger, en gång gav han inte upp och hoppade högt upp på mig trots att jag sparkade och sprang emot honom! Han var totalt galen och höll på i över 5 minuter! Efter det har jag blivit tupprädd, iallafall rädd för stora tuppar.
Vår nya Marantupp Wellington håller på att bli könsmogen och jag misstänker att det finns en risk att han kommer att utmana mig. Är rädd att jag kommer att bli helt skräckslagen...
Snälla ge mig tips på hur jag ska agera om han attackerar mig. Kan jag göra något i förebyggande syfte? Kan han göra stor skada om han attackerar...? ( Dum fråga men om svaret är nej så blir jag lugnare..

) Och hur vanligt är det att tuppar attackerar? Kan det hända att de gör det en gång och om man "vinner" kanske de aldrig gör det igen? Är det vanligare bland stora tuppar än bland små?
Är de vanligt att de inte ger upp så som vår gamla tupp, alltså bara springer och sparkar och hoppar på en trots skrik, skrämsel med en kratta och att man springer MOT honom?

Jag måste komma över denna rädsla!!!!!!

Azoo-Lina · « **Svar #1 skrivet:** 06 sep-11 kl 20:52 »

Det absolut vanligaste är att tuppar är snälla och inte utmanar en endaste gång

Det är viktigt att du har med dig om du har blivit rädd.

En annan sak att tänka på är att tuppen känner att du är osäker och rädd och då är det större chans/risk att han försöker utmana dig. Unga tuppar har inga långa vassa sporrar och även om det är obehagligt att bli attackerad av en ungtupp så är risken för skador väldigt liten. Dom gånger jag har blivit skadad av tuppjävlar så har det varit äldre tuppar med långa vassa sporrar

Då har det förvisso blivit blodvite men inte värre än att det har läkt på ett par dagar. Tupparnas blodvite har dock varit av allvarligare karaktär. Dom har så att säga blivit ett huvud kortare

Försök därför att inte tänka på att du har en tupp utan låtsas att han är en trans höna

eller något annat som känns mer roligt än hemskt. Tuppen kommer känna sig tryggare om du är lugn och trygg.

Lyckliga Höns · « **Svar #2 skrivet:** 10 sep-11 kl 09:17 »

Tack för svaret!

Men om han kommer mot mig, VAD ska jag göra? Springa mot honom och flaxa? För det fungerade inte alls med vår förra tupp... han blev bara MER aggressiv...

Azoo-Lina · « **Svar #3 skrivet:** 10 sep-11 kl 09:46 »

Citat från: Lyckliga Höns skrivet 10 sep-11 kl 09:17

Tack för svaret!

Men om han kommer mot mig, VAD ska jag göra? Springa mot honom och flaxa? För det fungerade inte alls med vår förra tupp... han blev bara MER aggressiv...

Du behöver inte svara på en attack genom att gå till motangrepp. Det kan som du skriver trigga ännu mera bråk. Många gånger är de största ledarna dem som aldrig behöver slåss. (gäller både folk och fä

)

Stå still och men gör dig riktigt stor. Lyft armarna lite ställ dig lite på tå och lätt framåtlutad och stirra bestämt men lungt på tuppen. Försök att utstråla pondus.

Inte lätt om man är liter rädd och osäker men ofta räcker det för att en lite stökig ungtupp ska komma på att den personen inte var lönt att utmana.

Om det inte räcker gå lungt men bestämt mot tuppen. Inget panikartat utan med lugna bestämda steg. Allt för att visa att du är större och har mer pondus och att du inte tänker slåss med en liten menlös tuppfjärt

Håller man på med djur som sticker upp (oavsett djurslag) så kommer man oftast längst med att visa sig lugn trygg och med så mycket mer pondus att man inte behöver nedlåta sig till att ta strid. Nu finns det ju enstaka djur som det inte funkar på och gäller det en tupp så är ju gryta gott

Luff · « **Svar #4 skrivet:** 10 sep-11 kl 22:10 »

Jag hade med mig bambukratta den perieod när dvärgtuppen skulle kolla vem som var "bäst". Bambukrattorna är inte vassa och breda och jag slog aldrig efter honom - sköv bara bestämt undan honom om han kaxade. Jag backade aldrig utan HAN skulle flytta på sig - annars flyttade jag på honom - sakta men bestämt. Hans sporrar var inget jag kände jag ville testa på. Sylvassa.

Eriksgårdare · « **Svar #5 skrivet:** 10 sep-11 kl 22:29 »

Jag har iofs inte så mycket erfarenhet av just höns och tupp, men borde det inte vara så att tuppen går till anfall när den känner att något hotar flocken? Att försöka skrämma tuppen och stirra ut den borde väl göra den mer nervös? Rent instinktsmässigt borde två stirrande ögon som sitter framtill på ett rovdjur vara en varningsklocka för de flesta djur.

Tuppjobbet består mest troligt av tre saker 1) hitta föda för flocken 2) hålla flocken samlad och skyddad från angripare 3) säkerställa fortplantningen. Tuppen vi har är hur lugn som helst, och jag ser alltid till att ha mat till hönorna med mig när jag kommer. Går heller inte gärna rakt in i flocken och skiljer dem från varandra. Tror nog att jag skulle välja att backa om tuppen visade att jag inte var välkommen, och försöka hitta på andra sätt att få sysslan gjord. Det absolut sista jag skulle göra är nog att dänga till honom med en kvast....

Pippilutt · « **Svar #6 skrivet:** 10 sep-11 kl 22:36 »

Jag använder en tryckspruta i detta läge. Även för att få stopp om de hackar för mycket på en enskild fågel.

Pumpa upp sprutan ordentligt och håll den med armen hängande ner. Gå sen till stället i fråga stå bara där och sväng sakta på kroppen så att du alltid har munstycket mot bråkstakarna. Om det gäller hackning bland fåglarna måste du vara bakom den mobbade.
Tummen på avtryckaren hela tiden.

Precis när kaxen/an ska till att anfalla sprutar du rakt i synen på vederbörande och de tror att det är deras tilltänkta offer som säger ifrån. Eftersom du inte rör armarna fattar de aldrig att du är delaktig i deras uppgörelse.

Det här funkar idiotsäkert hos oss och är så lätt att lyckas med. När grannarna tagit sig an vuxna katter från katthem som jagar och kommer till mig för att ta kycklingar som går lösa så har det alltid räckt med en enda gång - sedan har de blivit rädda för kycklingarna och tittar bort när de kommer i närheten, även när de har spankulerat över till deras tomt får de vara ifred.

Azoo-Lina · « **Svar #7 skrivet:** 10 sep-11 kl 22:40 »

Citat från: Eriksgårdare skrivet 10 sep-11 kl 22:29

Jag har iofs inte så mycket erfarenhet av just höns och tupp, men borde det inte vara så att tuppen går till anfall när den känner att något hotar flocken? Att försöka skrämma tuppen och stirra ut den borde väl göra den mer nervös? Rent instinktsmässigt borde två stirrande ögon som sitter framtill på ett rovdjur vara en varningsklocka för de flesta djur.

Nu är det ju så att höns är domesticerade sedan flera 1000 år. En tupp ska inte se dig som sköter om honom och hans flock som ett hot eller rovdjur. Är så fallet har man problem med sin tupp och bör byta till en annan. Det finns en viss skillnad i hur man kan hantera/bemöta vilda djur och domesticerade djur.

Eriksgårdare · « **Svar #8 skrivet:** 10 sep-11 kl 22:58 »

Citat från: Azoo-Lina skrivet 10 sep-11 kl 22:40

Nu är det ju så att höns är domesticerade sedan flera 1000 år. En tupp ska inte se dig som sköter om honom och hans flock som ett hot eller rovdjur. Är så fallet har man problem med sin tupp och bör byta till en annan. Det finns en viss skillnad i hur man kan hantera/bemöta vilda djur och domesticerade djur.

Jaha. Jag som trodde att jag behövde behandla mina höns som en flock med blodtörstiga björnar. Tack för att du upplyst mig.

Håller med dig i att det ska vara skillnad på ett vilt och ett domesticerat djur. Men för att ett domesticerat djur ska se en människa som just en sån som sköter om honom och hans flock måste man ändå förstå att djur har instinkter oavsett hur länge de funnits i människans närhet. Men tycker man att man ändå gjort det man kan vad gäller att undvika att tuppen blir "vaktig" så är det väl inte fel med en hurring eller två.

Azoo-Lina · « **Svar #9 skrivet:** 10 sep-11 kl 23:22 »

Citat från: Eriksgårdare skrivet 10 sep-11 kl 22:58

Jaha. Jag som trodde att jag behövde behandla mina höns som en flock med blodtörstiga björnar. Tack för att du upplyst mig.

Det är bestämt lördagskväll

älglund · « **Svar #10 skrivet:** 11 sep-11 kl 00:21 »

Om en tupp attackerar mig hugger jag tag i den och lägger den på rygg. Håller den där tills den är helt lugn. Behöver sällan göra det mer än ett par gånger så har den lärt sig. Har bara behövt ta bort 2 tuppar som aldrig gav sig.

Luff · « **Svar #11 skrivet:** 11 sep-11 kl 15:01 »

Citat från: Eriksgårdare skrivet 10 sep-11 kl 22:29

Jag har iofs inte så mycket erfarenhet av just höns och tupp, men borde det inte vara så att tuppen går till anfall när den känner att något hotar flocken? Att försöka skrämma tuppen och stirra ut den borde väl göra den mer nervös? Rent instinktsmässigt borde två stirrande ögon som sitter framtill på ett rovdjur vara en varningsklocka för de flesta djur.

Tuppjobbet består mest troligt av tre saker 1) hitta föda för flocken 2) hålla flocken samlad och skyddad från angripare 3) säkerställa fortplantningen. Tuppen vi har är hur lugn som helst, och jag ser alltid till att ha mat till hönorna med mig när jag kommer. Går heller inte gärna rakt in i flocken och skiljer dem från varandra. Tror nog att jag skulle välja att backa om tuppen visade att jag inte var välkommen, och försöka hitta på andra sätt att få sysslan gjord. Det absolut sista jag skulle göra är nog att dänga till honom med en kvast....

Min tupp såg mig som konkurrent helt klart - godis till hönorna skulle han komma med inte jag tex. Han var dock ung och testade lite - när vi sen bestämt att jag gick vart jag ville så brydde han sig inte alls. Och slå honom skulle inte fallit mig in.

JQHANNES · « **Svar #12 skrivet:** 11 sep-11 kl 15:58 »

Min farmor hade en tupp som attackerade folk... hennes granne kom in, tog tag i den, tog den i benen och slungade runt den. Sen dess var den lugn. Kanske inget att rekommendera, men det funkar

mysk-åsbomamma · « **Svar #13 skrivet:** 11 sep-11 kl 18:12 »

En elak tupp kan man inte göra mycket med det brukar inte bli bättre snarare värre med tiden.
Om du nu har en snäll tupp så ta som vana att ta med ngt gott ut när du ska gå dit så ska du se att ni kan bli polar. Inte lätt att komma över en attack men tänk på att det var den andra tuppen.
Min tupp har aldrig gjort minsta antydan till attack även om jag ibland nästan tyckt att jag förtjänat det. (kyckling stöld och fotbad var inte så poppis bland hönorna )

Mot attack tror jag inte hjälper. Blev jagad av en elak tupp som barn tills han gav sej på mamma då blev det två delar av han på en gång

Lycka till!

Lyckliga Höns · « **Svar #14 skrivet:** 12 sep-11 kl 13:14 »

Tack för alla svar!
Jag förstår inte varför jag är så rädd! Denna tupp har ju aldrig attackerat, men han har vuxit och är nu lika stor som den andra tuppen var och jag tror att det är någon slags försvarsmekanism som slagit till.
I morse innan jag gick ut sa jag till mig själv - Vad är det värsta som kan hända om han attackerar dig?
Svar: Du blir rädd, KANSKE får ett skrapsår... Klarar du av det? JA. Så gick jag ut, men jag var ändå rädd. $:-\$ Om han skulle attackera, vilket han inte gjorde i morse ska jag göra mig stor och gå några bestämda steg mot honom. Förhoppningsvis ger han sig då, tror det eftersom han fortfarande är rädd för gammelhönorna!

Kanske en dum fråga men finns det någon stor ras som är känd för att ha lugna tuppar?

Sussex? Kochin?

tillyvonn · « **Svar #15 skrivet:** 12 sep-11 kl 15:42 »

Jag har ju bara haft hedemora och bara en fullväxt tupp, men min erfarenhet är att det är en lugn och vänlig ras.
Min tupp är så snäll men jag gullar inte med honom. Vi bara blinkar förstulet med varandra och jag sticker åt honom en godbit ibland ifrån min hand, utan att ha skarp ögonkontakt. Jag sitter ofta lugnt på marken invid flocken och småpratar - det tycker han om och kommer närma. Han ska veta att jag inte är underlägsen men att jag inte heller utmanar hans ledarskap över hönorna. Vi är kompisar.

Kicki · « **Svar #16 skrivet:** 13 sep-11 kl 11:57 »

Kom ihåg att hela tiden vara överledaren i flocken = Du är över tuppen!
Därför ska man inte "gulla" med tuppar, däremot vara lågmäld, lugn och vänlig, ge mat och skydd - då man är en värdig ledare över allihop, även hönstuppen och han känner att de alla är trygga när du är med.
Matrester, havregryn, solrosfrö m.m. är bra "mutmat" för att visa att du är snäll, att de kan lita på dig och att du matar dem - precis som tuppen med hönorna och hönsmammorna med kycklingarna. Det är samtidigt alltså också en maktmarkering när du matar och står kvar medan de äter men inte äter själv att du är högre i rang än de.

Det finns aggressiva tuppar, precis som människor, men de är inte duktiga utan korkade som inte kan skilja på sin trygga ledare och ett rovdjur. De är ingen flockledare att ha o inget att avla på heller!!! De hör hemma i frysboxen eller tupphimlen!!!

Dajen · « **Svar #17 skrivet:** 13 sep-11 kl 22:51 »

Orpington brukar väl vara lugna, lite sävliga och snälla. Men stooora...
Har nyss blivit kvitt min första tupp - han var riktigt otrevlig trots att vi bara haft honom fyra månader. Flög på både mig och treåriga dottern gång på gång redan efter knappa två månader. Det förtog nöjet med hönsen - från att ha suttit och pratat med dem långa stunder varje dag vågade man plötsligt knappt gå in i hönsgården. Tror att vi kanske var "för snälla" mot honom i början - matade och ställde oss in för mycket. Enligt flera hönskännarvänner kan de bli för trygga och säkra på sin status om de blir för tama, och så slår det över... Jag har ju som sagt ingen egen erfarenhet, men efterträdaren kommer jag att behandla lite mer nonchalant...

Kicki · « **Svar #18 skrivet:** 13 sep-11 kl 23:21 »

Exakt!
Vi vill vara snälla och ha dem tama. Därför gullar vi och fjäskar lite.
Det vi egentligen gör då är att visa oss underlägsna och då går tuppen över oss i rang.
Att vara ranghög innebär absolut inte att vara dum och elak utan att vara lugn, trygg och snäll på ett omhändertagande sätt, på samma sätt som de själva gör med de som är under dem - tuppen mot hönorna och hönsmamman mot sina kycklingar. De visar på mat, ger dem maten och låter dem äta medan man själv står bredvid utan att äta själv