Tack alla snälla människor som svarat och delat med sig av sina tuppiga erfarenheter!
Tror ej att tuppen Uwe är sjuk, han ser oförskämt pigg ut och har mycket gott självförtroende. Hans fjäderdräkt är glänsande svartgrön och jag tycker att han är en riktig skönhet (han håller också säkert själv med om det).
Att bära runt honom/trycka ner honom för att för att han ska "kuvas" är ej aktuellt då han är riktigt reslig och jag är gravid i 6:e månaden och ej vill vara med om ngn mer tupp-brottning. Nuvarande blåmärken räcker fint... Att jag slängde en plastskål på honom handlade ej om någon vålds-handling utan mer om att jag i total chock försökte freda mig. Tycker ej heller att våld är rätt sätt att "stoppa" hans tuppighet.
Tror som flera sagt att det handlar om revir, hormoner och rangordning i flocken. Vissa är kanske tuppigare än andra. Undrar om detta är endast individbundet eller har olika raser olika snälla tuppar?
Känner att även om jag kanske skulle kunna sätta mig i respekt hos honom är det svårare för mina småkillar. De brukar hjälpa mig och ge hönsen mat och hämta ägg och nu vågar de ej gå in där. Kanske är läge att skaffa en ny, snäll tupp. Håller med om att tupp i vin är ett ok alternativ!
