1. Tacka lammade, först liten flicka och sen en pyyytteliten gosse. Pojken fick i sig första råmjölken (såg det inte, men överlevde många timmar/hade lite energi) men var sedan för svag för att lyckas dia mer. Mamman gick iväg och brydde sig inte särskilt mycket om honom. Lillen bajsade blod och blev allt sämre under dagen. Var inne ett tag, och gick sedan ut för att hitta honom skakandes i boxen, utan en mor som verkade bry sig om honom.
Tog in lillen i ren desperation, la honom brevid ett riktigt varmt element och tvingade i honom ca 60 ml lammnäring (pontus). Inte alls uppskattat, men det gick i alla fall. Lät honom vara ifred ett tag, sänkte värmen lite för att inte koka honom (hade ca 25-30° i fem min, sedan 15-20°). Efter någon timmes vila skuttade han upp, kissade en flod och började skrika efter mamma. Beslutade mig för att ta ut honom, mycket rädd över att han inte skulle klara natten... Återföreningen var dock lyckad, mamman blev mycket glad över att få återse sin son (som hon tidigare inte brytt sig om), och dagen efter hittade jag en pigg liten pojk som verkade ha knutit an till både mamma och syster. Senare samma dag ändrades succesivt den blodiga avföringen till att bli sådär lammig, senapsfärgad (tror faktiskt det var lammnäringen som satte sprutt på magen..?)
Nu är lammet (Teddy
) några veckor, och mår mycket bra tillsammans med alla andra småttingar ute i hagen.
2. En annan tacka lammade för knappt en vecka sedan. En liten som dog praktiskt taget omedelbart och en gosse med lite hängande öron (jättesöt). Tackan mådde inte bra efter lamningen, och hon gjorde sitt bästa för att ta hand om sin lille gosse, men energin räckte inte riktigt till. Allmäntillståndet försämrades snabbt, både på tacka och lamm.
Upptäckte att efterbörden var kvar (ca ett dygn efter lamning) och drog försiktigt så hon krystade ut den (och käkade upp snabbt). Kände även efter så det inte var något lamm kvar i magen - tack och lov, det var tomt! Några timmar senare verkade båda ändå bli sämre, så kontaktade veterinär och fick tag i selenspruta till mamma och lamm.
(Symtom: Svaga, tackan började halta v.fr och lammet tappade energi och lust att dia. Drog slutsatsen selenbrist efter det jag läst).
Då de ändå försämrades kontaktades återigen veterinär, fast denna gång för ett hembesök. Tackan fick då vitaminspruta (,kalciumspruta -ej säker), magmedicin mot diarré och penicillin. Redan efter några timmar blev båda bättre!
Nu har några dagar gått, och endast en penicillinspruta återstår. Mamma och son mår jättebra och pojken växer som han ska. Tackan äter och dricker som hon ska, och är en mycket omvårdande mor
.
Tänkte att dessa historier kanske kan hjälpa någon med liknande problem. Själv sökte jag runt väldigt mycket utan att finna någon info, så ja... Hoppas detta kan hjälpa någon. Är ovanstående ganska vanliga komplikationer så kommer jag upptäcka det med tiden, men är man nybörjare som jag så
.
+inflikare. Ang de hängande öronen på lammet så beror det på dålig broskbildning. På vissa lamm fixar öronen till sig efter ett tag, men på andra inte. Det är alltså ingen fara.
