riven av rovfågel

[treeteller]

Ikväll skulle jag natta mina kycklingar som varit ute och genomsökt rabatterna hela dan, för första gången på frigång här sen jag fick hem dem för tre dar sen. Då överraskade jag en rovfågel som uppenbarligen var bara sekunder från att ta lilla Måna av daga. När jag kom flög fågeln upp ett träd, den var ganska liten, tror en vråk. Måna låg skakad på marken, några enstaka fjädrar lossrivna.
 Jag undersökte henne och där var lite blod från en skråma men annars verkar hon inte skadad. Men hon verkar helt chockad, alldeles skakig och slapp. De andra tre hade gömt sig under några stora blad.
Inne i buren har de andra tre nu hoppat upp på sittpinnen och sover men Måna sitter kvar på marken med hängande huvud.
Vad ska jag göra? Ska jag ta in henne i huset eller mår hon bäst av vara hos sin flock?
Vad ska jag observera speciellt?
Hur chockbehandlar man en liten höna som varit med om ett trauma?
Måna är 7 v gammal, hälften blommehöna hälften island.
Är själv lite chockad över hur kvickt en underbar augustiidyllnövergick i blodigt drama.

[treeteller]

Måna fick vara hos sin flock under natten, jag tänkte att ett nytt miljöombyte skulle vara värre för henne. Hon har uppenbarligen sovit på marken hela natten. I morse när jag undersökte henne kunde jag fortfarande inte märka några skador men hon är slapp i kroppen. Hon gick för att dricka vilket jag tar som ett gott tecken.

[Lycka]

Slapp i kroppen blev min welsumerhöna då hon attackerades av duvhöken.
Tur hörde jag oväsendet och hann ut.
Hon gick inte utanför hönhusdörren på flera dagar, efter detta.
Hon klarade sig helskinnat från attacken.

[treeteller]

Efter ett dygn nästan i koma, hopburrad i halmen på marken, började Måna kvickna till igen. Hon hoppade upp på understa sittpinnen och på kvällen när det vankades kokt potatis deltog hon i kalaset. Puh! Jag har fattat nu att höns inte bara är idyll utan ett bete för att locka till sig alla möjliga fiender. Jag snickrar vidare på hönsgården!

[Lycka]

Snickra på du.
Lycka till

[treeteller]

Läser detta 21 månader senare och kan konstatera hur mycket jag lärt mig av min "hönsresa". För det första: den största fienden är inte vilda djur, utan hunden inom hushållet. Både Måna och tuppkycklingen Tor har dödats av min lagotto, som blev helt okontaktbar när han kom i närheten av hönsen. Det har tagit rätt mycket möda att få kontroll på den situationen. Först och främst en ordentligt hönsgård, men den består faktiskt bara av rådjursnät som jag förankrat ordentligt i marken med korta elstolpar av plast (som jag hade över sedan tryffelgrisen Carmens tid). Och hård "skvallerträning" med hjälp av klicker och torkad lever har fått hunden att alltid kolla mig innan han gör något, och på det viset upprätthålles kontakten och han går inte ini sitt "spel". Det har blivit lite lugnare.
Nu har jag en blommetupp och fyra hönor, den ena (en vit grönvärpande Lohmann) ligger just och kläcker fram 14 st ägg som hon började smygruva under en plankhög. Jag tycker fyra hönor räcker för mitt hushåll så jag får se mig om efter fosterfamiljer till de små.  Nån som är intresserad? Finns i Mittskåne.