En lite kul idé: Flock med ALLA lantraser

[Nina W]

Förutom en massa resande för att samla ihop dom, så skulle nog alla känna sig otrygga ett bra tag. Det är liksom inte naturligt att komma ensam till en flock där inte heller de anra känner varandra. Så jag skulle rekomendera att du börjar med ett par höns av en av de mest ruvvilliga raserna och lät dom ruva fram ägg från genbanker. Vissa av raserna är ju starkt utrotningshotande så ägarna tvekar att sälja till de som inte vill hjälpa till att bevara rasen, men befruktade ägg kan dom ju ha några till övers. Då får du säkert för många tuppkycklingar men sånt är livet som hönsägare! Lycka till.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Kloka ord, Nina W. Man får nog räkna med lite "bök" om man ska ruva fram de flesta av flockens individer; det är inte ens säkert att det kläcks höns av alla raserna. Och sedan har man problemet med att faktiskt avgöra vilken kyckling som tillhör vilken ras - inte helt lätt, föreställer jag mig, då vissa av lantraserna är snarlika!

Men men, ska man ägna sig åt det här experimentet så är det väl inte så viktigt att allt blir rätt i generation 1. Kläcks inga ägg av den sort man vill, så får man köpa nya. Det kan gott få ta några generationer innan man har lyckats med sitt mål.

[Rakadero]

Kloka ord, Nina W. Man får nog räkna med lite "bök" om man ska ruva fram de flesta av flockens individer; det är inte ens säkert att det kläcks höns av alla raserna. Och sedan har man problemet med att faktiskt avgöra vilken kyckling som tillhör vilken ras - inte helt lätt, föreställer jag mig, då vissa av lantraserna är snarlika!

Nej, det är sant... det tänkte jag inte på. För även om man märker äggen så vet man ju inte sen säkert vilken kyckling som kom ur vilket ägg... det är om du delar upp äggen under hönorna på så sätt så att de har tre eller fyra sorter var som sig emellan är så olika som möjligt. Om det är möjligt alltså. Jag är inte riktigt hundra på hur alla sorterna ser ut.

Sen kan ju åttio procent bli tuppar också...

[flindra]

Om du börjar med Kindagalningarna, så kan du använda hönstraktorer för att avskilja hönorna från varandra. Sedan låter du varje höna ruva fram endast en annan lantras. De kycklingar som blir kan du ju märka så vet du vilken ras det är. Om du märker med flera färgringar kan du hålla koll. Då har du en ras i varje traktor. När kycklingarna är större kan du blanda dem i huvudhönshuset och köpa in nya ägg för ruvning.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Om du börjar med Kindagalningarna, så kan du använda hönstraktorer för att avskilja hönorna från varandra. Sedan låter du varje höna ruva fram endast en annan lantras. De kycklingar som blir kan du ju märka så vet du vilken ras det är. Om du märker med flera färgringar kan du hålla koll. Då har du en ras i varje traktor. När kycklingarna är större kan du blanda dem i huvudhönshuset och köpa in nya ägg för ruvning.

Ett tankeexperiment: Jag börjar med att köpa tre kindahönor från samma flock, samt en svarttupp och tre svarthönor från samma flock. Då har jag bara blandat två flockar - fortfarande vädligt liten risk för smittspridning (väl?). Skälet till att jag vill ha en tupp från början, är för att lära ungtupparna att gala och dansa för hönorna osv, samt för att hålla dem i schack.

Svarthönsen får gå i stora hönshuset, medan kindahönorna får ruva.

Enligt ditt råd låter jag kindahönorna ruva fram enbart åsbohöns, en enbart ölandshöns, och en endast gammalsvenska dvärghöns. Säg att jag har 15 ägg under varje höna; då bör jag få åtminstone en tupp och en höna av varje. Jag låter dem alla gå i hönstraktor tills de är tillräckligt gamla (när de har vuxenfjäderdräkt antar jag? Vid sisådär två månaders ålder?), och ringmärker dem sedan.

Därefter skjutsar jag in hela hönsflocken, unga som gamla, i hönshuset, och låter den "komma i balans". Bråkiga tuppar slås ihjäl - överfödiga tuppar som inte bråkar eller parar sig till den grad att hönorna far illa, kan lika gärna få stanna. Det blir mer rovdjursskydd.

Jag har då en blandisflock baserad på fem raser. När flocken väl kommit i balans, låter jag sedan sju hönor (jag har förhoppningsvis sju ruvvilliga hönor vid det här laget) ruva fram en kull vardera, av var och en av de kvarvarande raserna.

När dessa sju kullar sedan är inskjutsade i storflocken, så låter jag dem blanda sig hur som helst, och bryr mig inte om att ta in nytt blod utifrån.

Nånting sånt, kanske? Då har gener från allt utom en kindatupp.
 

[FM]

Annars är det ju lätt att hålla isär raserna i maskin oxå

Vi som har fler än en ras lyckas för det mesta med att få fram rasrena kycklingar och hålla koll på vilka de är. Man lär sig snabbt de olika raskaraktärerna. Dom blandisar jag tog fram medvetet, kunde man se på avkomman vilka föräldrarna var, då hade jag tuppar av flera raser o hönor av flera blandat. Svårigheten kan bli om raserna är mycket lika varan...

[Trollmor]

Hi hi, och jag som redan lekt med tanken att göra just det - men med såna där "kulturhöns": Leghorn, Rhode Island med flera.  Fast, jag tänkte skaffa en grupp av varje, och hoppas på stort antal tuppar, för att kunna välja bort dem som visar aggression och annat oönskat beteende.  Låta dem korsa sig helt fritt, och hoppas att de som är lämpade för just de förhållanden som råkar vara på min gård fortsätter att föröka sig.

  Tack för påpekandet om smittrisken!  Där är en viktig sak att tänka på.  Om man lånar en kläckare och kläcker ut ägg från olika håll - slipper man smittor då?  Upplever dom sej som en flock sen, om dom är ungefär jämngamla, eller måste man ha någon vuxen som dom kan apa efter när dom ska lära sej att hitta mat och att inte själva bli mat?

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Upplever dom sej som en flock sen, om dom är ungefär jämngamla, eller måste man ha någon vuxen som dom kan apa efter när dom ska lära sej att hitta mat och att inte själva bli mat?

Naturligt hönsbeteende är delvis inlärt, men till stor del medfött. Höns kommer bete sig som "riktiga" höns - och fungera som flock - även om de inte har någon vuxen att apa efter. Men om de har en vuxen att apa efter, så kanske de skaffar sig ännu lite fler hönstypiska beteenden!

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Jag kom på en lite enklare lösning.

- Köp en flock kindahöns.
- Köp in massa befruktade ägg från andra raser och lägg i kylen.
- Varje gång en kindahöna börjar ruva, ta bort hennes ägg och lägg in 10-20 ägg av en annan ras under henne.

Hur länge kan man ha befruktade ägg i kylen nu igen?

[ieenilorac]

Ägg som ska kläckas ska helst inte vara i kylen. Det är bäst om äggen är max 14 dagar när de hamnar i kläckaren.

[Trollmor]

Tipset noterat, Henrik!

Ieenilorac:  Kläckare eller under liggsur höna, kommer på ett ut, eller hur?

[ieenilorac]

Ieenilorac:  Kläckare eller under liggsur höna, kommer på ett ut, eller hur?

Japp. Det går såklart att kläcka ägg som är äldre eller som förvarats kallt, men resultatet blir statistiskt sett mycket sämre.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Japp. Det går såklart att kläcka ägg som är äldre eller som förvarats kallt, men resultatet blir statistiskt sett mycket sämre.

Då blir det brådis att hitta och köpa de befruktade äggen från andra raser, när hönorna har börjat ruva, i min ovan nämnda plan. 

[ieenilorac]

Då blir det brådis att hitta och köpa de befruktade äggen från andra raser, när hönorna har börjat ruva, i min ovan nämnda plan. 

Ruvvilliga hönor har ofta tålamod att ruva i 4-5 veckor om man inte får tag i ägg direkt. Och man kan ju ha avtalat om äggleverans så att man kan få äggen snabbt när någon höna börjar ruva.

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Ruvvilliga hönor har ofta tålamod att ruva i 4-5 veckor om man inte får tag i ägg direkt. Och man kan ju ha avtalat om äggleverans så att man kan få äggen snabbt när någon höna börjar ruva.

*Gilla*

[Trollmor]

Hm ...  Och hur var det med smittrisken vid kläckning i maskin?

[ieenilorac]

Hm ...  Och hur var det med smittrisken vid kläckning i maskin?

Vissa sjukdomar smittar även med desinficerade ägg, men inte de flesta. Så det är det säkraste sättet att skaffa höns.

[Leifem]

Tänkte bara dela med mej lite av min  "hönsperiod".. 
Under de minst 15 åren, upplevde jag det som att de mest uppblandade var de friskaste o mest problemfria(?) (sånär som kalkben vid ett par tillfällen..) Eftersom jag inte siktade på någon som helst renrasighet, kunde jag kosta på mej att friskt gallra bort höns som var...  ja, tex opålitliga ruvare som kunde ligga 2 veckor o sen hoppa av.. Så jäkla irriterande     Tog också bort en del som fick för sej att ligga när som.. Tycker att kyckl som kläcktes vintertid inte blev lika livskraftiga som vår/sommarkläckta (vanligt??). För stora, såväl som för små (enl hur jag ville ha storleken) hamnade i ugn eller gryta..  Fick för mej att de mindre med mer dvärg i sej, var mer "kostnadseffektiva". De var mer på alerten o hittade så mycket mer ute.. Äggen klart mindre än från de stora hönsen, men i de stora äggen var gulan inte så mycket större tycker jag, men desto mer vita.. Förhållandet vita/gula borde väl egentligen vara detsamma?! Eller hur? Det blev iaf en flock med höns som varierade en hel del i storlek.. Där var några med silke i generna. Så det räckte väl till iaf..
Utanför Tingsryd fanns Då en sann Hönsentusiast som höll flera rasrena flockar. Då o då köpte jag någon höna av honom. Oftast blev det billigt, för det var såna som Han ansåg avvek i färg eller något annat.  Iaf var de Inte Helt rastypiska enligt honom.   Jag såg oftast inte skillnaden förrän han förklarade..   
Jag bytte ibland tupp/tuppar med någon vän. Inblandat hade jag också några leghorn, som blivit räddade från en masslakt.
Alla år fick de springa lösa.. Öppnade på morg. o stängde på kvällen.. Men den friheten kostade... Tycker iaf att de trots risk för livhanken, var värda den dagliga friheten..
Hade iofs en hund som blixtsnabbt var på plats så fort hon hörde att något var på tok o det var ju Hennes höns!!
 Sån var min tid med höns..   Saknar dem ofta.  Alla dessa härliga personligheter..   
Slutade när jag insåg att det blev en allt dyrare o dyrare hobby,  -  för jag hade inte vett att ta betalt för äggen.. Det blev ägg till familj o vänner.. Men det var till människor som alltid funnits för mej, o var väl värda det 
Lycka till Henrik Penrik !

[Henrik Penrik Filivilivenrik]

Härlig historia, Leifem! Om med tips som kan vara värda att ta fasta på; om det blir aktuellt för mig, så ska jag till exempel tänka på det där med vår/sommarkycklingar gentemot de kläckta på hösten/vintern.

Angående att små höns är mer kostnadseffektiva, så är det nog precis som du säger. De svenska lantraserna är ju faktiskt ganska små, jämfört med "genomsnittshönan" världen över.

[Leifem]

det där med vår/sommarkycklingar gentemot de kläckta på hösten/vintern.

Skillnaden blir inte så påtaglig om man kan hålla upp värmen,  o framförallt ser till att det Är Dragfritt, o det är ju inte alltid är så lätt vintertid..