Klassning

[Grimla]

Blir då en fårägare med t.ex 5 Texelfår som är noga utfodrade en Industriproducent 

Och vart går gränsen om det inte är så ?

[svekhult-ia]

Nej, hon blir väl ingen industriproducent......

MEN, har hon känt sig styrd av slakteriernas krav för högsta möjliga ersättning per kilo lamm när hon valde ras, så kan man möjligen säga att hon har begränsats av slakteriernas gynnande av industriproduktion.....

[trädman]

Jag har aldrig hört någon slakteriföreträdare förorda djur uppfödda på spannmål för att de skulle vara lättare att hantera maskinellt. Den som vill nischa in sig på att producera lamm i klass P, eller lamm med speciella smakkvaliteter och hittar/utvecklar en marknad för det är naturligtvis fri att göra så.

Att större djur premieras är väl ganska givet eftersom slakt och styckning i stor utsträckning är en stycketalshantering. Det går i stort sett åt lika mycket resurser att slakta och stycka och hantera ett litet lamm som ett stort.

Att relativt stora aktörer som SM inte jobbar med smala nischer är inte konstigt eller klandervärt. Små nischer och ovanliga produkter/marknader passar sällan in i stora företag, efter som de utgör en så försvinnande liten del av verksamheten. Det gäller inte bara i slakteriföretag.Frågan är om lamm överhuvudtaget passar i SM. Det är försumbara mängder jämfört med gris och nöt. Och SM har ju milt uttryckt inte varit ett särskilt framgångsrikt företag ens inom sina huvudområden

Det förefaller finnas något slags axiom som säger att industriellt är dåligt och "småskaligt" är bra som är tämligen utbrett. Liksom att verksamhet som bedrivs i vinstsyfte skulle vara dålig per definition. Jag delar (föga förvånande!?) inte någon av dessa två föreställningar. Vissa verksamheter/produkter/processer passar för storskalig industriell produktion andra inte. Inom många industrigrenar är det dessutom så att resursutnyttjandet, energiförbrukningen etc blir lägre per producerad nyttighet i takt med att produktionen skalas upp.

Den generella trenden inom konsumentprodukter och -tjänster tycks dock vara den omvända. Ökad frihandel, öppnare gränser och förbättrad kommunikation tycks leda till att utrymmet för nischproduktion inom mängder av områden ökar och att dessa produkter och tjänsters totala marknadsandel ökar på bekostnad av megavarumärken. Läs exv The long tail - Uppmuntrande för oss som gillar mångfald.

[Henning]

Hur många vet vad de pratar om när det gäller fettsyrasammansättningen. var dubbelbindningarna sitter i det fleromättade fettet har betydydelse men det är inte så att allt fett  är uppbyggt av omega 3 fettsyror en på beteslamm. likaså är det inte heller bara omega 6 i fettet från ikraftfoderlamm. Oxford down eller texel som uppföds på bete får också en hög halt av omega 3 fettsyror.

Håll ut Birgit. jag tror att du får rätt en dag. kanske inte i vår tid men om sisådär 100 år tror jag att konsumenterna ställer högre  krav på vad de stoppar i sig. Nu följer de bara trender i massmedia.

Vad är det för fult med begreppet industri? Det syftar väl bara på rationell hantering och pruduktivitet. Djuren i små hobbybesättningar har det i många fall värre än i de stora rationella beseättningarna. bristsjukdomar och parasitstörningar är vanligare i hobbybesättningar.

jag är lite svag för texelkorsningar med lantras. Köttet blir utmärkt gott och det blir fina bitar att sätta tänderna i. texel är nog den magraste rasen men med korsningar med lantras blir det lite mer insprängt fett och mer smak de tas emot väl av SM dessutom. Nackdelen är att skinnet sjunker kastrofalt i värde.

[svekhult-ia]

Personligen har jag inget emot industriproduktion, jag är ju som de flesta andra en del av den i yrkeslivet.

Jag har heller ingenting emot att det betalas någon krona mer per kilo för E och U klass, även om det då uppenbarligen endast är köttrasägare förunnat. Jag levererar ju samma slaktvikt som dem men det sammansättningen på ex texelköttet är tydligen mer efterfrågat för slakteriets produktion. OK. Synd för lantraserna, men OK.

Och lite synd är det att högst betalda EUROP-klass i kombination med högst betalda fettklass och viktklass och tid på året förutsätter snabbväxande lamm innan betesperiod. När vi väl var överens om att beteslamm som var lite äldre ger bättre smak och bättre fetter? Men OK.

Däremot kan jag inte låta bli att gnälla lite över att få 400 resp 800 öre i avdrag för lamm som har fettklass 3+ och 4-. Sorry.

[Birgit]

Rätt Henning, det är balnsen mellan fettsyrorna som skiljer. Vid kraftfoder till omega-6 fördel, vid grovfoder/bete omega-3 fördel.
Naturligtvis ger även köttraser bra fettsyror vid betesgång. Vad jag försökte få fram var att de har en annan fettsammansättning, men även en annan betesteknik. De kräver mer proteinrikt bete än de äldre lantraserna och är inte lika mycket finsmakare. Det påverkar också fettsammansättningen.

Industrin står hos mig för en produktion som bara inriktar sig på kvantitet och hastighet = maximal lönsammhet kortsiktigt. Som jag påpekat i så många andra trådar så anser jag att djuren har ett egenvärde. De är inte produktionenheter utan levande väsen, som bör behandlas därefter. Låter man inte lammen få komma ut på bete osv. är det oetiskt. Den uppfattningen delar jag med en hel del folk faktiskt! Även om jag ibland känner mig väldigt ensam på alternativ! Att vissa hobbybönder missköter sina djur är ju tråkigt, men att det är ok att djur dör i fina stallar, för att miljön skapar problem med bakterier, klövsjukdomar och annat är alltså helt ok?

Nej Henning, jag tänker inte hålla ut, det är jag FÖR gammal för, däremot fortsätta kämpa. Jag är fortfarande för rödhårig för att ge upp. Här kommer det kämpas till sista andetaget
Min övertygelse och mitt intresse för djurens (speciellt fårens) väl och ve och för miljön, kommer vara det sista som lämnar mig! Kanske kan detta hålla mig vid liv tills jag fyllt 150

[Henning]

Birgit, Du är för härlig  . Vad vore trådarna utan dina inlägg. Man kan reta sig på dig, Du kommer med goda råd och har en idealitet som är ovanlg. Envis är du också. Fortsätt i samma stil.

[Birgit]

Åh, tack Henning

[trädman]

Birgits definition på industri skiljer sig från det mesta i industriväg jag stöttpå. Industriföretag är generellt långsiktiga. Ju tyngre industri destu långsiktigare verksamhet. Ingen som är på jakt efter "snabba pengar", kortsiktiga "spekulationsvinster" etc bygger sig ett stålverk, ett pappersbruk eller en bilfabrik. Gör man sådana investeringar så gör man det för att man tror att de kommer att vara i drift för lång tid framöver.

[Rosa]

Jag har heller ingenting emot att det betalas någon krona mer per kilo för E och U klass, även om det då uppenbarligen endast är köttrasägare förunnat. Jag levererar ju samma slaktvikt som dem men det sammansättningen på ex texelköttet är tydligen mer efterfrågat för slakteriets produktion.

Det är FORMEN på E och U djur som är efterfrågat !
INTE "köttsammansättningen".

Det skiljer upp till 14 kr kilot mellan ett E lamm och ett O- lamm.....

[svekhult-ia]

Det är FORMEN på E och U djur som är efterfrågat !
INTE "köttsammansättningen".

Det skiljer upp till 14 kr kilot mellan ett E lamm och ett O- lamm.....

F´låt, då är jag med......

[Charlotte]

Det finns redan en massa kunder som efterfrågar beteskött, Stenålderskostätare tex...
Som jag ser det finns det två sätt att "bli av med" köttet...
Antingen får man anpassa rasval till slakteriets krav så att dom kan sälja via sina redan inarbetade försäljningskanaler till kunder som har krav på en viss typ av kött.
 Eller så får man lägga ner den tiden/pengarna själv och bygga upp en egen kundkrets, särbehandling på slakteri/eget gårdsslakteri och ta ut mer pengar från kunden  för att täcka merkostnaderna och därmed kunna ha vilken ras man vill.
Det vore ju konstigt om slakteriet skulle vilja betala fullt pris för en vara som (ännu så länge i alla fall innan fler efterfrågar särbehandlat naturbeteskött) är mindre lönsam för dom?
Dom är ju precis som vi vinstdrivande företag.
                               Mvh
                            Charlotte

[svekhult-ia]

Det finns redan en massa kunder som efterfrågar beteskött, Stenålderskostätare tex...
Som jag ser det finns det två sätt att "bli av med" köttet...
Antingen får man anpassa rasval till slakteriets krav så att dom kan sälja via sina redan inarbetade försäljningskanaler till kunder som har krav på en viss typ av kött.
 Eller så får man lägga ner den tiden/pengarna själv och bygga upp en egen kundkrets, särbehandling på slakteri/eget gårdsslakteri och ta ut mer pengar från kunden  för att täcka merkostnaderna och därmed kunna ha vilken ras man vill.
Det vore ju konstigt om slakteriet skulle vilja betala fullt pris för en vara som (ännu så länge i alla fall innan fler efterfrågar särbehandlat naturbeteskött) är mindre lönsam för dom?
Dom är ju precis som vi vinstdrivande företag.
                               Mvh
                            Charlotte

Allt det där är man ju helt på det klara med. ÄNDÅ, med en dåres envishet, kan jag inte låta bli att tycka att det är synd eftersom det missgynnar lantraserna som vi väl ändå är ganska angelägna om att ha kvar? Det lämnar ju deras öde i entusiasternas händer, medans Sverige så sakteliga (i takt med att fårnäringen växer) byter huvudras till texel. Det nyetablerade fårföretaget väljer givetvis texel som ras efter att ha läst in sig på bästa ekonomi, och texel får en bred fin avelsbas i Sverige. På lantrasernas bekostnad?

Kan det inte vara angeläget att försöka lyfta lantrasköttets fördelar och hitta vägar att påverka konsumenterna, tex som Gröna Gårdar? Det behöver väl inte betyda att man är världsfrånvänd och tror sig enfaldigt bekämpa en industriproduktion? 

[Charlotte]

  Det vore intressant att veta vad som blev av Projektet man startade där Lantrasföreningarna skulle samverka för ett mervärde?
Jag hoppades väldigt på det ända till jag fick veta att Allmogefårföreningen inte ens ville vara med... Pga en rädsla att fårägarna skulle börja avla fram stora Allmogefår för att tjäna pengar (om jag förstod rätt). Det var då jag insåg att jag hade fel ras om jag någonsin skulle kunna leva mer på gårdens inkomster och mindre på lönearbete... Jag har inte tid/lust/möjlighet att legoslakta och jobba mot kunder och när inte intresset för samarbete fanns inom vår intresseförening ens en gång, då tappade jag sugen...
Jag såg framför mig nåt som kanske liknade Villsauprojektet i Norge, bevarande OCH ekonomisk lönsamhet, kanske t o m en samverkan för ull och skinnprodukter, men det var tydligen inte intressant...
 
                                             Mvh
                                         Charlotte

[Birgit]

Jag tycker som du svekhult-ia.
Sedan finns ju fler aspekter: T.ex. så har Sverige ett bevarande ansvar för vissa raser, för detta får man ett litet bidrag, som djurhållare. Men det löser inga problem med avsättning.
Regler och avgifter för småskalig slakt och charktillverkning borde verligen ses över. Sverige har ju värre regler än de flesta andra EU-länder, vilket fått till följd att många mindre fått slå igen. De klarar inte bördan av avgifter och regler.
Sedan har jag i många år efterlyst just samarbete mellan rasföreningarna och även enskilda djurägare, för att gemensamt hitta lösningar. Tyvärr verkar alla tro att vägen är att "förbättra" djuren efter EU-skalan.
Just nu är vi några entusiaster i NordGens får- och getgrupp som jobbar med att ta fram ett varumärke för våra ursprungliga nordiska kortsvansfår, så att vi kan marknadsföra hela djuren på ett "bräde".
Vet att flera tycker det är naivt, men vänta och se Vi är ett gäng envisa fårskallar!!!! Såna behövs det fler av!

[Birgit]

Förstår dig Charlotte Jag har kört huvet i väggen där också! Men att det avlas på utseende och storlek i föreningen är ingen hemlighet. Dessutom är det de som lyckats lösa sina avsättningsproblem som protesterar! Vitsen med hela projektet var just det motsatta. Att inte avla på storlek.
Det är därför jag skaffat andra samarbetspartners med såna illusioner som jag Läs mitt förra inlägg.

[Charlotte]

Vet att flera tycker det är naivt, men vänta och se Vi är ett gäng envisa fårskallar!!!! Såna behövs det fler av!

Det är inte ett dugg naivt!
 Villsauprojektet bevisar väl detta?
Kanske jag börjar om med Allmogefår i framtiden? Om förutsättningarna ändras är det inte omöjligt.
                        Mvh
                      Charlotte

[Rydberg]

Allt det där är man ju helt på det klara med. ÄNDÅ, med en dåres envishet, kan jag inte låta bli att tycka att det är synd eftersom det missgynnar lantraserna som vi väl ändå är ganska angelägna om att ha kvar? Det lämnar ju deras öde i entusiasternas händer, medans Sverige så sakteliga (i takt med att fårnäringen växer) byter huvudras till texel. Det nyetablerade fårföretaget väljer givetvis texel som ras efter att ha läst in sig på bästa ekonomi, och texel får en bred fin avelsbas i Sverige. På lantrasernas bekostnad?

Kan det inte vara angeläget att försöka lyfta lantrasköttets fördelar och hitta vägar att påverka konsumenterna, tex som Gröna Gårdar? Det behöver väl inte betyda att man är världsfrånvänd och tror sig enfaldigt bekämpa en industriproduktion? 

Tycker det är en väldigt gnällig tråd detta.
Väljer du en lantras får du räkna med lägre avräkning.
Du kan ju dock få bidrag för lantraser.
Gotlandsfår är väl fortfarande den överlägset största rasen i sverige och texel är inte så stor.
Finns ju inte så många stora besättningar med ren Texel i.

[Birgit]

Man behöver varken läsa eller skriva i tråden om den inte känns rätt

Men detta är ju ett diskussionsforum och då är det väl lämpligt att diskutera saker man tycker är fel
Visst är gotlandsfår störst. De har ju också "förbättrat" tillväxten en del. Det är väl inte så vi ska göra med alla de gamla lantraserna? Problemet är väl inte texel i sig, utan att många väljer att korsa sina lantraser med köttraser för att få upp vikterna. Visst får vi bidrag och det ska ju täcka förlust vid slakt. Men det gör det inte, speciellt inte för de minsta raserna, som roslag, dala päls och åsen.
Samma gäller ju för kor och gris. Om slakterierna inte ens vill slakta djuren, eller betalar 0, då hjälper väl inte 150:- långt? Dessutom täcker den summan bara avelsdjur inte slaktdjur.

Som jag skrev har Sverige ett bevarande ansvar för vissa raser. Då måste logistiken fungera, annars vill inte folk hålla raserna. Man kan inte jobba i en evig uppförsbacke, då tröttnar man. Det mste vara positivt.
Vad föreslår du då Rydberg? Som inte är gnälligt?
Många av oss som håller lantraser är intresserade av vårt lands historia och miljö också. Det hänger liksom ihop: lantraserna skapade våra naturbeten. Är vi då inte skyldiga att värna deras fortlevnad?
Dessutom ull- skinn och hantverk. Jag har i många år försökt få folk att hjälpas åt, men tyvärr finns det såna som är emot detta. Oftast just för att de själva lyckats lösa sina problem och är rädda för konkurrens. På djurens bekostnad. För som Charlotte skrev, så varken vill, eller kan alla lägga all sin tid åt att söka avsättning för det djuren producerar. Tyvärr är intresset från SJV:s sida väldigt lågt. Idag finns inget engagemang där för lantraser. Vi står alltså ganska ensamma, vi som kämpar.
Vi kanske behöver ett "gnäll-forum"!

[svekhult-ia]

Gotlandsfår är väl fortfarande den överlägset största rasen i sverige och texel är inte så stor.
Finns ju inte så många stora besättningar med ren Texel i.

Jajaja - men läs då - "....medans Sverige så sakteliga (i takt med att fårnäringen växer) byter huvudras till texel"......dvs futurum.

Nu anstränger jag mig alltid i diskussioner (både på forum och irl) om att INTE låta gnällig - det ger ju aldrig något att gnälla. Om jag misslyckats med mina ansträngningar, så ber jag om ursäkt.

Fast jag trodde att det föregick en seriös och ömsesidigt givande diskussion, och jag fullkomligt suger i mig argumentationen från de erfarna som Birgit, Rosa, Henning, Charlotte mfl. Jag lär mig massor!

Vad tycker du vi ska skriva om på forumet, Rydberg?