Författare Ämne: kan inte ta i hönorna för tuppen! (läst 11436 gånger)

tinaw · « **Svar #80 skrivet:** 05 mar-13 kl 10:10 »

:vågen:

Helena R · « **Svar #81 skrivet:** 05 mar-13 kl 10:28 »

Citat från: GnoBB skrivet 04 mar-13 kl 10:43

Mina 10 höns (4 brun lohmann och 6 vita leghorn) gick bara ensamma utan tupp tills igår, Söndag, då en vuxen Faverolle införlivades i flocken.
Dock verkar dom inte gilla honom för ett antal slagsmål har det blivit och han har inte ens velat natta inne i hönshuset utan suttit själv på utsidan i natt (-2 gr) Visserligen under tak men man vill ju inte att stackarn alltid ska gå ensam.

Vad gör man? Kommer det lätta så småningom eller måste jag byta till en tupp som är större än hönorna? Eller finns andra sätt att få dem att bli sams?

Är din vuxna Faverolletuppen mindre än hönorna? Då måste det vara en dvärgfaverolle??? Ivilket fall tar det nog lite längre för hönorna att acceptera en ny tupp. Ge dem tid.

Smajsan · « **Svar #82 skrivet:** 05 mar-13 kl 12:05 »

Vad roligt att ni börjar förstå varandra

Det är inte helt lätt att läsa tupp språket faktiskt,men man lär sig ju med tiden, så nu passar ett GRATTIS till din nya polare!!!!

GnoBB · « **Svar #83 skrivet:** 05 mar-13 kl 12:37 »

Citat från: Helena R skrivet 05 mar-13 kl 10:28

Är din vuxna Faverolletuppen mindre än hönorna? Då måste det vara en dvärgfaverolle??? Ivilket fall tar det nog lite längre för hönorna att acceptera en ny tupp. Ge dem tid.

Njae jag vet i ärlighetens namn inte exakt vad han är....mer än rätt snygg.....uggleliknande

Men han är lika stor som den minsta av mina 6 Leghorn. Det skiljer ju lite i storlek dem emellan....men det är inte mycket.

flindra · « **Svar #84 skrivet:** 11 apr-13 kl 19:15 »

Kommer ut i hönshuset, för jag ska titta om Emmas ägg börjar kläckas. Ger Ellie och hennes lilla kyckling lite quinoa. Ger matrester till resten av flocken. De är glada och sprätter runt. Tuppen står som en hök och tittar på mig. Jag bryr mig inte utan tar fram mobilen för att fota lite. Tuppen blir arg och börjar strutta runt. Jag bryr mig inte utan fortsätter fota. Nu blir tuppen rejält förbannad och börjar anfalla mitt ben.

Nej nu jädrar alltså tuppskrälle! Har haft ögon i nacken ett bra tag varje gång jag varit i hönshuset. Det har faktiskt inte varit särskilt kul att gå ut till hönsen på sista tiden. Jag fångar tuppen och trycker ner honom i golvet. Han ser inte alls rädd ut. Snarare arg.

Och så växer sig beslutet starkare. Jag vill inte släppa honom! Han ska dö. Om jag släpper honom kommer han gå till anfall igen. Kanske inte idag, men nån annan dag. Jag går ut i foderrummet och klubbar till honom rejält med gummiklubban. Jag har visst nån gammal skraltig kniv liggande där också. In och hämta bättre grejer, flå och ta ur... Och sen koka tupp på spisen i två timmar! Sedan wokade jag köttet ihop med grönsaker. Jättegott! Barnen åt också.

Nu ska det bli intressant att se vad som händer i hönshuset. Jag vet i alla fall att jag själv kommer få det mycket lugnare och trevligare med hönsen nu. Och det finns kycklingar som kommer bli fina tuppar.

skogskälla · « **Svar #85 skrivet:** 11 apr-13 kl 21:10 »

klokt flindra, det ska vara roligt att gå ut till djuren

flindra · « **Svar #86 skrivet:** 11 apr-13 kl 22:32 »

Ja, nu hoppas jag bara att det inte blir rörigt för hönorna att vara tupplösa. Han har hållit ordning på dem väldigt bra, det har jag sett i webbkameran.

Inte utan att jag oroar mig lite nu över om det kommer bli problem med alla kycklingar i olika åldrar...

Men blir det så, så blir det så. Detta var det enda rätta!

Smajsan · « **Svar #87 skrivet:** 12 apr-13 kl 00:07 »

Hej!
Jag har också en tupp som helt plötsligt har fått för sig att han hatar mig

Han har flygit på mig flera gånger varje dag i en vecka nu.
Han ska tas bort i helgen,så jag ska prova att göra tuppgyta eller något.
Jag har fantastiskt snälla höns, goda och glada. Så han överraskar mig varje gång han hoppar på mig,jag glömmer bort hur han har blivit. Han liksom hoppar upp och stöter till mig med hela sin tyngd (det är en orpington) Jag har provat att ignorera, vara snäll o fjäska med godis, gett tillbaka och försöka se livsfarlig ut,tryckt ner honom i marken. Men han blir bara värre,han hoppade på min granne igår, (men det gjorde inget sa min man

)
Det brukar bli väldigt lungt de första dagarna när tuppen försvinner, sedan tar alltid en höna över och aggerar tupp. Så har det varit här.

Tänk att dom måste hålla på så våra tuppuslingar,bara de är snälla får alla tuppar leva länge här.
Men nu har jag blåmärken på armarna.....Kanske ska göra tupp burgare och grilla

flindra · « **Svar #88 skrivet:** 12 apr-13 kl 08:29 »

Kan det gå i arv? Jag menar, om du har haft flera ilskna tuppar i samma släkt kanske det är något som ärvs? I så fall kanske det skulle vara bra att utöka flocken med nya individer från snällare linjer? Bara en tanke.

Blir det för hemskt tycker jag du ska stänga in honom nånstans tills du hinner slakta. Urs, det låter inte alls kul!

lena70 · « **Svar #89 skrivet:** 12 apr-13 kl 09:21 »

Citat från: flindra skrivet 11 apr-13 kl 19:15

Kommer ut i hönshuset, för jag ska titta om Emmas ägg börjar kläckas. Ger Ellie och hennes lilla kyckling lite quinoa. Ger matrester till resten av flocken. De är glada och sprätter runt. Tuppen står som en hök och tittar på mig. Jag bryr mig inte utan tar fram mobilen för att fota lite. Tuppen blir arg och börjar strutta runt. Jag bryr mig inte utan fortsätter fota. Nu blir tuppen rejält förbannad och börjar anfalla mitt ben.

Nej nu jädrar alltså tuppskrälle! Har haft ögon i nacken ett bra tag varje gång jag varit i hönshuset. Det har faktiskt inte varit särskilt kul att gå ut till hönsen på sista tiden. Jag fångar tuppen och trycker ner honom i golvet. Han ser inte alls rädd ut. Snarare arg.

Och så växer sig beslutet starkare. Jag vill inte släppa honom! Han ska dö. Om jag släpper honom kommer han gå till anfall igen. Kanske inte idag, men nån annan dag. Jag går ut i foderrummet och klubbar till honom rejält med gummiklubban. Jag har visst nån gammal skraltig kniv liggande där också. In och hämta bättre grejer, flå och ta ur... Och sen koka tupp på spisen i två timmar! Sedan wokade jag köttet ihop med grönsaker. Jättegott! Barnen åt också.

Nu ska det bli intressant att se vad som händer i hönshuset. Jag vet i alla fall att jag själv kommer få det mycket lugnare och trevligare med hönsen nu. Och det finns kycklingar som kommer bli fina tuppar.

Så tråkigt att det slutade så här..Föstår att det blev jobbigt för dig med en opålitlig tupp..Ska vara kul att gå till hönsen!!. Nu får du det lugnt och skönt iallafall , och slipper vara rädd, och det var ju jättebra att du redan HAR ersättare för honom!!

Och tuppar får tåla, att vi går in och pysslar med deras hönor, plockar ägg och fotar!!!

Smajsan · « **Svar #90 skrivet:** 12 apr-13 kl 23:39 »

Citat från: flindra skrivet 12 apr-13 kl 08:29

Kan det gå i arv? Jag menar, om du har haft flera ilskna tuppar i samma släkt kanske det är något som ärvs? I så fall kanske det skulle vara bra att utöka flocken med nya individer från snällare linjer? Bara en tanke.

Blir det för hemskt tycker jag du ska stänga in honom nånstans tills du hinner slakta. Urs, det låter inte alls kul!

Jag har haft flera olika tuppar som inte klarat av att var fler tuppar i samma flock. Nu är dom 5 st. och dom har varit hur gulliga som helst mot mig förutom nu när den uslingen har börjat bråka. Så speciellt många ilskna tuppar tror jag inte att jag har haft. Men därimot väldigt många tuppar tillsammans. Så linjen är nog en bra och snäll linje. Jag tror att han helt enkelt inte gillar mig...och min granne

flindra · « **Svar #91 skrivet:** 13 apr-13 kl 00:04 »

Det var nån som skrev nån gång att de tuppar som varit mesiga från början oftare blir aggressiva senare. Hur är det med din ilskne tupp? Våran var skitmesig som kyckling/ungtupp, vågade knappt gå ut i rastgården själv... Kan detta ha ett samband? En mesig och osäker ungtupp kanske har större risk att börja se människor som ett hot senare i livet?

Om det är så ska man ju se till att spara de ungtuppar som det är lite go i, och ta bort de som är osäkra och rädda av sig.

Nina K · « **Svar #92 skrivet:** 13 apr-13 kl 00:40 »

Har sparat rang lägsta ungtuppar och det sluta i att de blev över beskyddande och flög på när man var på väg ut. Skulle säga att inte ta den mobbade med lägst rang utan en som tycks vara trevlig mot hönorna. Gäller att ha tid att sitta och kolla. Tänk så här, en tupp får inte vara med hönorna p.g.a andra tuppar. Sedan försvinner de tupparna. Då har den alla damerna. Skulle "DU" släppa dem

En tupp i medelrang till hög och som är snäll mot hönorna utan att jaga dem tycker jag är bäst. Hade själv inte vela ha en flåsande i hasorna och hackande i huve.

flindra · « **Svar #93 skrivet:** 13 apr-13 kl 09:08 »

Väldigt intressant Nina!

Jag skulle alltså istället ha valt den där trevliga svartvita ungtuppen, som var så nyfiken och kom fram och hälsade på mig och pickade på mina skor. Men jag hade fått för mig att jag ville ha en brun tupp, och denna var snyggast tyckte jag. Dumt! Men å andra sidan var det ju bra, för nu vet jag att jag klarar att slakta och äta.

Smajsan · « **Svar #94 skrivet:** 13 apr-13 kl 15:36 »

Nu när jag blev tvungen att tänka efter

Så är denna ilskna tupp den minst hanterade av dom 5.
Och våran senaste sammandrabbning verkar ha gett lite resultat faktiskt,men han ska vi inte ha kvar ändå. För om en sån stor tupp får för sig att flyga på ett barn, blir det inte roligt.

Han är väldigt lättprovocerad, det räcker med att det blir lite trångt och jag måste tränga mig fram lite. Då tänder han direkt. Nu har jag ju tuppar kvar, det är ju som sagt inte så kul om man har en tupp som det slår över på så man blir tvungen att ta bort den och blir stående utan tupp.

Fast här vore det iofs bra för då kan dom ruva hur mycket dom vill